Helsingborgs-Posten – 25 januari 1866, sida 3

ge prinsen for genom det höga pormvalfvet i det gamla konungaslollel Carlisle; det onkladt kunde han icke låta bli att länka på sin stammoder, den olyckliga Maria Stuart, hvilken IÅ i sanuna ögonblick hon beträdde den Engelska maren gång ken i Carlisle, blifvit på den förrädiska Elisabeths befallning arresterad. Skalle detta vara af en olycklig betydelse för honom sjels? Dock förjagade snart lenna dagens lycka alla dystra tankar, ty med Carlisles uppgisvanda hade karl Edwards makt återigen betydligt s-tergrals. Melisen i staden och garnisonen på citadellet maste ju nalurligtvis lemna deras vapen, hvilka nu kommo de anmälte rekryterna från högländerna väl till pass. Vidare fann mur ju på citadellet en mänga skatter hopade hvilka adeln och de rikare samiljerne i trakten för säkerhetens skull dolt der. Slutligen vägrade nu många af dem, som annars alltid varit obeslutsamma, icke längre att sluta sig till det segerrika partiet och öppet uppträda för Karl Edward. Under den natt, som följde på denna bullersamma och tröttande dax, hade Ulrik Crawford att göra runden på den sydliga vallen. Hans beledsagare voro en piket soldater, hvilka anfördes af samma sergeant, som hade medverkat vid ödeläggandet af tornet i Lenlithgow. Plötsligt stannade sergeanten och visade pa en gestall, som bakom en skugga gled undan sramsor dem. -Det är hans vålnall-, hviskade han med en af rörelse darrande stämma. Jag kunde väl tro, att han icke skulle finna ro i sin rysliga gral. (Forts. )