fina afterludor och en wattenfled strömmade in. ur woro alla ansträngningar förgäfwes, och i vag: gryningen begaf fig kaptenen, fom ide ett ögenblick förlorat fin besinning, ned i salongen för att gif: wa de ter samlade passagerarne tillkänna, att intet hopp längre återstod. Dödsbudskapet emottogs unrer högtidlig tystnad, alla syntes wara beredda ters så. Ett försöt att sätta låringsbåten om styrbord sjön misslyckares, få snart den kom i watten bortrycktes ven af en wåg. Besättningen, fom utgjors es af fem personer, räddades — för en fort tid. Ål. 1 gjordes ytterligare ett försök med babordasåten. Men pasfagerarne tydtes icke hafwa större örtroende till detta lilla spån på vet upprörda hafvet än till vet sjunkande skeppet. Endast tre af em jemte sexton af manskapet stego i båten, och aptenen anförtrorde befälet öfwer densamma till tyrmannen Greenhill med följande ord: Föga hopp inns för båten; intet för manskapet. Er pligt är ylld; min är tet att förblifwa här. Med några korpor och litet watten ombord stötte båten ifrån. enappt fem minuter derefter spolades de femtio assagerare, som stodo på fartygets akterdäck. öfwer ord af en störtsjö; straxt derpå kantrade skeppet, ess föl syntes ett ögonblikk öfwer wattnet, och ters å stöto sig wågorna öswer det olyckliga ffeppet.