Helsingborgs-Posten – 25 januari 1866, sida 3

ner försedda stadsmuren, åter i stånd, så godt man kunde, och armerade det köga och nästan sallbart: belägna citadeliet med alla de kanoner, man i hast kunde komma öfver. Ty värr molsvarade besällninget n icke sådena krigiska förberedelser, ty på citadellet låg blott elt compani gamla invalider under öfverste Durends anförande, och i staden hade man kastat något utvaldt melis för att gemensamt med borgarne lörsvara murarne j Den nionde såg man på en icke längt srån Carlisle belägen kulle ett antal officerare, hvilka genom kikare belraklade staden: men då man affyrade några kanoner emot dem, sprängde de derifrån. Dagen derpå satte likväl Karl Edwards arme på äålskii ställen öfver floden Eden och omringade Carlisle på alla sidor. Den elfte blef en parlamentär skickad med prinsens egenhändiga skrifvelse till stadens förste borgmästare, hvari denne ännun en gång blef ombedd att undvika blodsutgjutelse och uppgifva staden. Men borgmästaren var en sträng anhängare al: Georg den andre, och hans enda svar bestod derföre i all han lät öppna eld på de belägrande. Nu hade Karl Edward intet annat val än att skrida till storm, ty han kunde omöjligen lemna Carlisle med en siendllig besättning bakom sig. I hast blefvo stormstegar och fasciner försärdigade, lxvaråäll de närbela igne skogarne i Carby och Warviek lemnade marterialier, och vid middagstiden den trettonde gick man alt gräsva lopgrasvar och upprätta batterier, hvarvid sjelfva de förnämste officerarne, sasom hertigen af Perth och lord Murray, arbetade med för att upplifva soldaterna. Den fjortonde var man färdig med förberedelserna, hvilka de belägrade förgälves hade sökt hindra med deras eld, och man var just i begrepp alt skjuta bresch. då en hvit fana upphissades på murarne, och vederbörande förklarade sig beredde att kapitulera. Xatten emellan den fjortonde och femtonde kom man öfverens om vilkoren, och om morgonen hlockan 10 den femtonde höll Karl Edward med sina tupper sitt inlåg i Gamla Englands bålverk emot Skottland. Det var ett högtidligt själslyftande ögonblick, da den un