Helsingborgs-Posten – 3 januari 1866, sida 2

Ulrik Crawford, som befann sig i prinsregentens närmaste omgifning, och som på förhand var underrättad om detta besök, väntade grefvinnan vid foten af yttre trappan, för att ögonblickligen föra henne i Karl Edvards våning, der han redan anmält henne. Prinsen var icke allena, då den gamla ladyn inträdde, utan hade — synbarligen med afsigt, då han redan af Ulrik visste afsigten med grefvinnans besök — församlat omkring sig många af de förnämsta hlancheferna. -Grefvinnan Nessby, Ers kungliga Höghett, ropade Ulrik Crawford, då han förde grefvinnan fram till prinsregenten, under det hennes följeslagare, som var klädd som andlig, blef stående i bakgrunden. -Det gläder migk, sade prinsen, Satt personligen få lära känna den ädla dam, hvars make en gång offrade sitt lif i i kampen för vår sak, och hvars frände Glencairn jag kan kalla en af de tappraste i min arme. Dock, fortfor han i förbindlig ton, hvilken orsak har jag att tacka för nöjet af eder närvaro ? Jag begär rättvisa, min prins, svarade damen full af vördnad, men väl aktande sig för att tilltala honom med Höghet, eller böja ett knä för honom, såsom de gjorde, hvilka hyliade honom som regent. Emot hvem? frågade prinsen, hvar vid ladyns försiglighet ovilkorligen drog sig till ett leende. Emot hvem, ädla grefvinna, begär ni rättvisa? Om det står i min makt att göra er till nöjes, så skall det säkert ske, derpå kan ni förlita er. För få veckor sedan, fortfor lady Nessby, blef genom en nedrig valdsgerning min nicee Alice Nessby röfvad från mig, och röfvaren befinner sig i edert våld, min prins. Hans namn är, som ni kanske redan känner, Alick Campbell, och till min familjs eviga skam måste jag tillstä, att den eländige är min egen brorson. -Jag har hört talas om enleveringen, sade Karl Edvard. Också är det fullkomligt riktigt, att Alick Campbell blifvit tillsangatagen af Ulrik. Crawford och befinner sig i mitt förvar