Helsingborgs-Posten – 19 december 1865, sida 3

Sålunda hafwa focknemännen i Neder-Lule åtagit fig en beskattning af 2 rdr till fattigwärden för hwarje å deras egor boende inhysing. Man har ocså på wissa ställen sött binda honom mid jorden genom att gifwa honom malet mellan att blifwa torpare eller att blifwa wräkt. Men hwad hjelpa såtana förför, få Linge roten till vet onda finnes awar? Det wore lifväil ife omöjligt för inhysingen att winna en oberoende fällning, ty wissa tis der af året är arbetsförtjensten riklig, och han ffulle rå funna samla sig en sparstyfwer. Men sädant ligger ide i hang natur. Han lefwer fort undan, få länge han har något, och sörjer ide för morgondagen. När den dagen kommer, ligger han som björnen i idet. Han föfer ide annat tillfälle till arbete. Han swälter hellre än han arbetar. Men blifwer nöden stor, Pockar han på fattighjelp och undsättning. Detta gäller för öfrigt icke blott inhysingen, utan äfwen nybyggaren och till en del hemmansegaren. Att ftälla litet framför fig mar ännu ide Norrbottningens sed. Men att tigga war deremot ingen skam. Så länge sädana seder rära, blifwer Norrbotten intet Western, intet Amerika.