HEelsingborg den 19 December. Ett betänkligt tecken till att protektionismen mer tat skaffa fig terräng wid ritsdagen, är den under rättelse, fom i förra medan nådde of, att bewillningsutskottets tullafdelning afstyrkt bifall till ven af regeringen afslutade handelsoch fiöfartstraftas ten med Frankrike. Oberäknadt den dekonfitor, som skulle drabba regeringen i dess förhållande till en fremmande magt, med hwilken Swerige står i godt, man kan gerna säga intimt förhållande, wore bet dessutom att betrakta fom en örfil åt hela vet system regeringen hittills med riksdagens goda minne följt i alla politiskt ekonomiska frågor, om det framdeles ffutle wisa fig, att afvelningens utlåtande wore ett uttryck af opinionen bland majoriteten wid riksdagen, i stållet för att, såsom man tillswidare älskar att tro, endast wara en af resfa öfr werrumplingar, fom äro möjliga med jyrjtåndsrepresentationens af heterogena elementer tillflumpade utskott. Ett sädant misstroendevotum, hittills oerhördt i wår ritsdagshistoria, mot en regering, som i en annan wigtig fräga så nyss förut rönt mera förtroende än någon annan af wåra mini sterer sedan 1809, skulle wara en orimlig motfi gelse, med mindre än att regeringen genom traftaten antingen på ett groft sätt åfivofatt wåra intressen eller handlat i strid med grundlagens ordalytelse. Protektionisterna pastå bådadera, ehuru i bäda fallen lika grundlöst. J det förra afscendet upprepa re den gamla refrängen, att wåra finans förhållanden för närwarande äro sådana, att hwarie nytt steg på frihandelns bana, borde förbjuda fig sjelft; staten rätar i förlägenhet genom minffare tnllinkomster och mår inhemska industri sättes på ännu magrare swältkur än hittills; widare, nya lån, störd jemnwigt i förhållandet emellan import och export, fe ver, heter vet, följder, fom i sinom tid stola blifwa samwerkande orsaker till den stora bankrutt, hwilken ren swenska staten med stormsteg går till mötes. Om någon enda af dessa allmän na satser egde skymt till grund, få skulle man funna finna något berättigande för protektionisternas Yr kande på en exempellöst wåldsam och fomprometterande dementi åt en regeringshandling. Men få är ide förhållandet; punlt för punkt hafwa de Mifwit wederlagda, och händelserna hafwa derwid till och med gått den theoretista bewieningen i förwäg. Det behöfwes icke mer än att meta, att Franke rife, detta stora och rika Frankrike med ringa ffog8tillgång och starkt behof af swenskt jern till råämne för sitt utwecklade manufakturfmide, warit till söljd af den hittills gällande internationella handelslagstiftningen helt och hållet stängdt för wåra förnämsta exportprodukter, träwaror och jern, och att wära fartyg hittills warit sällsporra gä fter i de fransta hamnarne, för att inse, att de förs delar, som tillskyndas oss af tillträdet till den frans sta marknaden ide stä i något rimligt förhållande till de förmenta olägenheterna af några å mår sida medgifna minskningar i tullsatserna på wissa fransta exportwaror. Wi från wår synpunkt anse wisserligen dessa minskningar för allt annat än en uppoffring — den enda följd de rimligtwis kunna få är bättre pris på wissa waror, hwilkas pro ducerande dels ide är möjligt i wårt land, t. er. win, dels ide naturligt, t. ex. siden — men mi tycka, att äfwen en protektionist borde inse, åt hwilten sida wågstälen lutar, och medgifwa, att regerins gen genom handelstraktaten med Frankrike ide åfidosatt landets intresse. Wi tyda, att äfwen de borde finna, att de bestående handelsförhållandena med Frankrike blifwit olidliga, att te endast kunde förbättras genom en traktat, och att flutligen Swerige i ewighet fått gå och wänta på traktatens afflutande, om man skolat afbida den tidpnnkt, då Frantrike blef sinnadt att mergifwa oss alla fördelar men fordra ingen för sig sjelft. Men det är icke första gången den egna nyttan wisat sin förmåga att slå menniskor med blinthet. Det har mången gång fett ut, fom om protektionisterna ide wille erkänna något annat intresse inom staten än deras eget, åtminjtone ide något med anspråk på företräde framför detta. Hwad beträffar handelstraktatens formella öfwerensstämmelse med grundlagen, sakna vroteftios