Helsingborgs-Posten – 19 december 1865, sida 3

Å11, OYESY å1 1111 SKV VU vuv ottrtudu wid arbetareföreningars inrättande, dock få att vet praktiska initiativet öfwerlemnas åt arbetarne sjelfwe Wi hoppas inom kort bli i tillfälle att merdela närmare upplysningar om föllffapet oh dess gag neliga företag. Konungens Befallningshafwandes i Kalmar län rapport om boskapssjukdomen i länet har följande lydelse: Till Herr statsrådet ch chefen för Kongl. Civilsrepartementet! Under åberopande af fin skrifwelse ten 25 sistl. November, angående inom Fliseryts socken yppad trenturssjukdom, får Vandshöfvinge-embetet äran öfwerlemna afskrift af den rapport, fom Linsdjurs lätaren A. Åden i går, efter återkomsten från vet förnyade besöket i nämnde tratt, hit ingifwit. Vandshöfoingesembetet har i ämnet haft en öfe werläggning med provincialläkaren doktor A. G. Söterbaum, hwilken, efter tagen kännedom af nypge nämnde rapport och den förut afgifna, förklarat det funna bestämdt antagas, att ren i dessa raps porter omförmälda krcaturssjuldom ide har egeus skapen af boskapspest och ännu mindre är identisk med den få kallade ryska treaturspesten, font nu härjar i England, hwaremot provincialläkaren des lgte djurlätarens förmodan, att de å Fänelid och fra Åbytorp samt möjligen äfwen ä Leckeby för rekomna sjutromsfall more att anse såsom fora: diska yttringar af den sjukdom bos hornboskapen, fom för nära femtio år sedan yppad i Ouilla af Thorsås socken, ferermera länge der fortfarit och på sednare tiden, ehuru sällan, låtit sig förmärka på andra sprirda ställen i länet, samt om hwilken sjukdoms bestafjenhet fullständiga medrelanden more att tillgå dels hos Kongl. Sunrhetskollegium och tels hos professor Fr. Lundberg. Wid nämnda förhållande och dä djurläkaren wid sednare besöket i Fliseryds socken ej funnit något kreatur af ifrågawarande sjukdom angripet, anfåg provinciallufas ren fig ide tunna tillstyrka widtagandet af några andra åtgärder, än de uppmaningar, hwarigenom djurläkaren sökt berera tidig anmälan, om nya fjuks tomsfall skulle framdeles fig yppa. Calmar Landgkansliet den 5 December 1865. På Vandshböfvingesembetets wägnar: C. A. Palme. J. I. Siljeström. Nya Dagl. Allehanda lemnar i ett bref från Norrbotten följande mörka skildring: Befolkningen i detta län har på de sista 50 åren tillwäxt från 35,000 till 70,000 personer. Detta skulle wara en glädjande företeelse under wanliga förhällanden, men är betänklig, då man met, att vet ffett på bekostnad af landets werkliga förtfofran och folfets eget wälstånd. Denna folkökning härleder fig minst från inslyttningar, utan i mä sentlig mån från de tidiga äktenskapen. Tjugo åringen är här redan karl för fig. Han föredras ger att hugga skog och sålunda wara sin egen herre framför att wara en annans tjenare. Han flår upp fina bopålar på bondens utmark, ofta Nog utan att ens begära tillständ dertill. Som han nu råder fig sjelf, gifter han fig. SÅ uppstår en ny familj till de många af samma slag, som förut funnos. Då nybyggaren också är gift, är det en helt naturlig fat, att af alla dessa familjer folf ötningen skall blifwa en fruft. Men denna folkötning är ingalunda en grarmätare på detta läns trefnad och wälständ. Denna folkökning bör fra rare utgöra ett ämne till bekymmer för fofterlandswännen, fom i densamma kan se icke blott ett wapen mot de i dessa tratter få mycket nödwändigare fogarna, fom klimatet är hårdt och skydd för fjell windarna behöfwes, utan äfven ett wapen mot jordbrukets förkofran genom det förverfliga exemplet, huru lätt det går får fig att blifwa oberoens de af def idkare, utan att derför upphöra med anspråk på hans hjelp. Med all fin öfwermediga sjelfständighetskänsla fan inhysingen fom en hund jagas från ven torfwa, hwarpä han uppfört fin stuga, och om han icke blifwit utsatt för en sådan behandling, har han derför att tacka bondens ärvels mod eller medlidsamhet. Man har försölt freda jig för denna landspläga genom åtskilliga förjlag. — — —— — — rare, öch om rade varelser? Vnr det väl q ens framsteg, som sommar och vinter gingo AA — -— — . 25 YA