ge ärofullt häfdade makt till att friwilligt beslute sitt eget upphörande. En få genomgripande för: ändring i statslifwet, hwilten annars wanligen en daft utföres med wåldsamma omhwälfningar och längwariga inre brytningar, hade nu i Swerige försiggått med ett öfwertygelsens lugn, en enighet och en uppoffring af gammal rätt, fom i alla titer ifall stå i historien säsom en lysande erinring om sann adel och uppoffrande fosterlandskärlek. Men förändringen war ej allenast af största wigt för Sweriges inre politiska lif. Sweriges wäl mäste ligga oss, dess grannbroder och förbundsland, nära om hjertat; det fan ej heller wara twifivel underkastadt, att ide det gjorda framsteget skall werka wälgörande äfwen för wårt land deri, att den konjtitutionela frihetens frorande i Swerige måste wara ett stöd och en uppmuntran jemwäl för wårt politiska lifs utweckling. Och ej mindre säkert är, att de förenade folken hädanefter skola förstå Mwars dra och samwerka wida bättre för det gemensamma mälet, då grunddragen i samfundsordningen blifwit mera ömsesidigt öfwerensstämmande än förr, jå att på detta sätt äfwen föreningen faktiskt jkall stärtas genom re swenska statsmakternas nu fattadc beslut. Tal. uppmanade derför de närwarande, att uttryce ka sin gkidje öfwer den lycktigt åwägabragta 108ningen af denna Sweriges stora samhällsfråga och sin högattning för de gjorta uppoffringarne från den nu afträdda statsmaktens sida genom ett lefwe för Sweriges ständer, hwiltet upprepades af förs samlingen med lifliga och länge ihållande bifallsvop.