Helsingborgs-Posten – 16 december 1865, sida 2

ehuru den, hwad berättelserna angår, kunde hafwa ätskilligt att lära t. ex. af Dansk Folkekalender. Framför titelbladet har den ett godt träsnitt, före ställande Sofiero med sina många torn. Såsom text härtill har Orvar Odd i sitt pikanta ffissmar nr skrifwit ett Bref å la Demoustier till baronessan PE. På omwexlande vers och prosa har man här en briljant naturbeskrifning, en mälbehöflig protest mot den oriktiga föreställning, man lLupp i landet ofta gör fis om den Stånska qröts fatnaturen. Samme författare har äfwen pre sterat texten till en teckning, förcställande Muntsis pappersbrut, ver all denna papp i länga bas nor, af hwilten ten komfortälskande allmänheten har en så behaglig erfarenhet, tillderkas. Orvar Odd rör fig dock ide med samma lätthet på den tefniska beskcifningens fom den poetiffa naturffildringens område; midjivanaf Sofiero förefaller Muntsjö pappersbrut nagot hwad man kallar tavet. Swea har under en följd år brutat under namn af dödsrunor meddela några minnesteckningar öfwer under årets lopp aflidne samtida. Det war Crusenstolpes penna, som skänkte oss dessa, om än ikn alltid fullt forrekta och litnande ji doc städse fint och elegant utförda, filhouetter. Der förste, som i är möter oss bland veas medaljonger af under året bortgångne perfouligheter är bilden af den gamle befante sjelf. Det är Orvar Ord, som fortsatt raden af minnesteckningar och gjort det på ett sätt fom hedrar lika mycket hans talang som hans aktning för sanningen. Genren är swår, ty det gäller att wara icke blott pikant utan också och framför allt rättwis, äfwen om bland de döde skulle finnas en och annan, med hwars taratter man ide kunnat sympathisera. Af Sweas öfriga rithaltiga innehåll framhålla wi en liten lustig resebeskrifning of Sehljtedt, en liflia skilering af VÖOfvergången af Stora Rält af Julus Mankell, och Bikder från jernwägarne i Swerige af Gust. Thome, åtföljda af förträffliga träfnitt. Marie Sophie Schwartz borde dock ite tillåtits att med fin berättelse om Bellmans stor sudda ner en sida af wår störste skalds lefnad. Eramen med härwarande elementarlärowerks 5 nedre klasser afhölls i går under ledning af skolans inspettor, tyrtoherden Witt, och under närwaro af de af Ephorus utsedra examenswittnena. Såsom hjelp åt obemedlare blefwo i dag följande fripens dier uttelate: åt Nils Söderberg 50 rdr, Peter Hesslund 30 ror, Wilhelm Frodig 30 ror, N. P. Helmawift 30 ror, Nils Liljeqwist 30 vor, Olof Moberg 25 ror, Alfred Wahlstedt 25 rer, Augujt Alexis 20 ror, Carl Hallberg 20 rdr, Carl Hanss jon 20 rdr, Andreas Bergsten 15 ror och O. Nilsjon 10 rdr, summa 305 rdr; hwarefter ungdomen af inspektor hemförlofwades. värjungarnes antal utgör 186. Anckdoter frän de händelserika dagarne i förra weckan, då representationsfrägan afgjordes, qwälla from i riflig mängd i tidningarnes spalter. Så berättar Göteborgspostens Stockholmskorrespondent: Sedan voteringen å rirdarhuset blifwit find, bestormades prestejtändets förnämsta ledare med de enträgnaste uppmaningar att förkasta veprefentationsförslaget. Det gällde, sade man dem, att rädta både fäderneslandet och kyrkan. Erkebifkopen blef på fredagsmorgonen underrättad om ledarnes beslut att bringa förslaget under omröstning. Men erkebiskopen förklarade då, att med ren utgång frågan fått, hare prefteftändet ingen annau utwäg än att antaga vet fongl. förslaget, sedan presterskapets ställning såsom en politisk institution ej längre war hållbar. Han lärer till och med bestämdt hafwa förklarat, att om, sedan proposition blifwit gjord, votering yrkades, få skulle han till vice talmannen öfwerlemna tlubban och genast hos K. Maj:t anhålla om befrielse från äliggandet att fungera fås som talman. Man hade icke anat ett sädant bes slut, men man war fulllomligt wiss på erkebiskopens ordhållighet, och då öfwerenskoms att hwar och en, som wille, wäl skulle i vet stundande plenum uttata sig emot förslaget, men votering skulle ej af någon yrkas. Och detta aftal hölls äfwen. Samme korrespondent berättar äfwen om uppe