Lady Nessgy. Berättelse från upproret i Skottland 1745. (Forts. fr. n:o 100.) Mvarthän för du mig?s frågade Fru grefvinnan har befallt att åt er låta iordningställa salig grefvens Sofrum-, svarade ljenaren med synbarlig ångest. Sedan grefvens dödsdag har det aldrig blifvit öppnadtl-, tillade han sakta. Nu erinrade Allan sig, att detta rum var ett föremål för vidskeplig fruktan af allt ljenstesolket på slettet, och att nästan ingen vågade, sedan det ringt till hvila, allena beträda ens gallerial, som förde dit. Dock tänkte han icke vidare härpå, då han kände grefvinnans ofta bisarra egenheter. Möjligvis ville hon sätta hans mod på prof. i Rummet, i hvilket sir Allan blef förd, var ett af dessa dyrbara och mörka gemak, man ännu träffar så talrika i Skottlands gamla adelsboningar. Taket göthiskt hvälfdt och i midten af detsamma kunde man på en gröf framskjutande sten skåda borgens uppbyggares vapen. Denne skulle, enligt en gammal familjtradition, hetat Kenneth den Starke, kallad af Ne från honom skulle uttryckligen den del af borgen härröra, i hyilken besagde sängkammare låg. Åsven satte man hans namn i förbindelse med många förskräckliga blodiga gerningar, af hvilka minnet ännu lefde på folkets läppar. Väggarne voro panelade med ekträ, hvars färg under sekters lopp blifvit helt och hållet svartbrun, och taklisten utmärkte sig genom konstiga bildhuggeriarbeten, sådana som våra tiders bildhuggare icke kunna prestera. Naturligtvis voro murarne af en utomordentlig tjocklek, och derigenom bildades vid de han denne. ssby, och