Helsingborgs-Posten – 21 november 1865, sida 2

nationens fulla förtroenne och wi utbringa för dem ett kraftigt lefwe! Sör fosterlandet föreslogs en skål af kontrollör Tellbom: Alltsedan wår närwarande reprefentationsförfattnings ankomst till werlden har swenska follet ej genomströmmats af någen så stark, så utbredd, så djupgående politisk rörelse som nu, då det snart sagdt dagligen emotser densammas död och litdes gängelje. Wäl har swenska foltets hjerta swällt af glädje och förtjusning och bifallsjublet skallat från ref läppar hwargång ett förtryckt folk afffafat fina bojor och slagit re slitna jtyckena förtryckarne i synen, hwar gång ljus och frihet wunnit nägra fots brecare mark i werlten, och wäl har ress hjerta krumpit samman och ett smärtans och harmens skri gått öfwer Teg darrande läppar, DÅ det måst från den owertsamma äsltararebänken åse det falstt wåltets seger i kampen mot ett folk, för hweltet det kände re warmaste sympathier. Men alla dessa frågor hafwa dock ide få omedelbart tes rört wåra enna intressen, ide öfwat något infiys tante på, —att jag få må säga — wårt dagliga politista hemlif, fom ven, hwilten nu sätter alla sinnen ti rörelse. Men hwitten är då ren innerfta vrifsjerern till detta mäktiga intresse för dagens stora fråga. Bort med den tanten att ret stulle wara tet egua personliga intresset, fåfängan, äregirvigheten, maktbegäret och alla dessa passioner fom i werlten spela en få stor roll. Wäl förneta wi ide att ju äfwen detta äro inblandare i denna rös relse. ty den kan wäl ife mer än något annat menskligt wara obeflädadt ren, men att ven poli tiska mattlystnaden och andra dylika passioner icke äro de som drifwa detta werk, det bewisas jemwäl deraf, att nitet och ifwern för reformen icke utgått från och underhålles af de orepresenterade famhällstlassarne, utan från twenne rifsjftånn, hwilkas meclemmar under den nya representationen wäl icke blifwa lottlösa men dock fä mata åt sig och i alla händelser förtora ett politiskt prerogativ. Och hwad motstantet mot reformen beträffar — låtom of atta oss utt tänka lågt om wåra motständare. Jag wågar förneta, att detta metstånd — i allmänhet taget — har sin rot i sjelfwiskheten och fruktan för att förlova en bestämd andel i den politiska mats ten och inflytandet. Nej! Både nitälskan för och motständet mot reformen fon ej hafwa annat än en gemensam urtälla, färlefen till fäderneslandet. Hetta är ren heliga eld, fom fatt hela swenska foltet i rörelse, detta den innersta driffjedern till dess handlingar, att man är djupt öfwertygad om reformfrågans omätliga wigt för det älskade faders neslandet, för dess utweckling i materielt och andligt hänseence, för tess lyda och wälbefinnande. Den fom ide fer och känner detta, ven jer wäl stricen och dess yra, men ej meningen deri. Hwad stort och ärelt, hwad sannt och skönt som under ärhnneraren täntts och skapats inom swenska folket, det har allt runnit upp, fostrats och närts wid fosterlandstärlekens heliga eld. Samhällstheorierna och författningarne hafwa wexlat och skola wexla, men Swea har alltid tagit ut fin rätt till kärlet och wörtnad. När den representationsförfattning, hwars framgång nu är föremålet för wåra lifliga önslningar, fielf blifwit en föråldrad klädnar, för tvång för den än mera utbiltade statskroppen och mid sidan af fina föregångare upphängts i swenska historiens lifrustkammare, ett wittnesbörd om wår tirs politiska utbildning och fått en efterträtare, som i sin ordning, efter uppfylld bestämmelse, äter fått en ny efterträdare, ten ena rymligare än den andre, då ftär färerneslandet alltid detsamma, fame ma ärewördiga, älskare och älskanswärda moder. Det är för detta fäderneslands wälgång jag beder eter, M. Ö, tömma en skäl. Måtte öfwer alla werlande grundlagar, denna ena grundlagen alltid stå med outplånliga drog ristade i hwarje swenskt bjerta Kärlek till färerneslandet! Ett fritt och enigt fädernesland, halle Herren reröfwer fin be styrrande hand. Lefwe färerneslandet! Härefter föreslogs af d:r Sturzen-Becker en skäl för det frin, loyala ordet. Man hör uttalas betänkligheter i anlerning af det tryck, fom pros sen menas utöfwa oh man har till och med funnit ord, fom tyda på att pressen borde wara tyst.