Helsingborgs-Posten – 21 november 1865, sida 2

— stånd, eller ären J båda dödens man! Jag arresterar er i konungens namn för högförräderi! -Förräleri!skrek mannen på klippspetsen. Men lefvande skolen i icke taga mig. I samma ögonblick drog han sitt svärd och genomborrade bröstet på den förste så att denne störtade tillbaka öfver klippkanten, och vände sig sedan med kraft mot den andre af sina fiender, för att behandla honom på lika sätt. Men då han upplyftade till hugg, stötte hans motståndare nedifrån och tilldelade honom ett så djupt sår, att han måste låta svärdet sjunka och nästan störtade till marken. Mod, min kamrat! ropade i detta ögonblick en kraftig stämma bredvid honom, Stöd er med ryggen mot mig, så skola vi afhålla skurkarne från oss, äfven om der vore ett par dussin af dem?. Den som så talade var sir Allan Glencairn, hvilken i detsamma uppnådde klippans plattform, men blott för att se sig på en gång angripen af fem män. -Slörten på dem! slån ner dem! vrålade åter samma hesa stämma som förut. -De äro ju blott två och den ene af dem har redan fått en god dellFem svärd hven genom luften, för att falla ned på Allan men denne hade den fördelen, att han stod mycket högre än angriparne, och dessutom var han i hela Edinburg känd för sin stora styrka och vana att föra vapen. Sålunda lyckades det honom att för första ögonblicket hålla sina motståndare i respekt, ty hvar och en af dem sökte att genom ett afmält afstånd så godt som möjligt skydda sig för hans hugg. Men redan nästa ögonblick skulle blifva farligt för honom. Flera af de angripande förde utom sina svärd långa pikar. af hvilka de ända till nu i kampens första hetta och i den öfvertygelsen att de med två ensamme männer lätt skulle reda sig, icke hade gjort bruk. Men nu, då de sågo hvilken motståndare de hade för sig ändrade de plötsligt anfallsplan. Gif mig litet rum!ropade den ene af dem, som stuc