Helsingborgs-Posten – 10 november 1865, sida 3

under högsommaren — allceles analogt med mas kimum af sinnessjutromar — ån under wintern. För tiden på dagen är det hittills samlade materialet ännu otiflräckligt, dock synas ve fleste sjelfnord inträffa från (—12 förmirdagen. Enligt forstningar i Frantrife förefomma flera sielfmord bland ogifta än bland gifta män, men omwändt flera bland gifta än bland ogifta fruntimmers vandsbygden har mycket mindre sjelfmord att upp wisa än städerna, tifsom öfwerhufwudtaget wissa ifarliga orsater synas utbilra fig i brerd med cis vilijatienens framfteg och utöfwa ert, bestämdt ine slv:ande på fleljmordens tillwert. fwerraskande är stutligen den iakttagel fen, att illähmet i walet of mesel en wiss regelmässighet fan uppwisas jäs wäl mom jerstilta länder fom äldrar, fön 10 bre ten. Öfwerallt synes hängning wara den mest anlitare formen, derefter lommer dränkni na, hvars wid rock är att obfervera, att det ide alltid Fan bessämmas, huruwida en olyckeh händelse eler föres sats att taga lifwer af sig föreligger. Den tredje huswudformen är stiutning, hwilten i synnerhet företommer ofta i Frankrike, Belgien, Bayern och Berlin. Bruket af spetsiga efter stärane instrumenter är mycket wanligare, äfwenjom nedftörtans vet från höjder, än anwändandet af gift. På sernaste tiden har mån iakttagit en iög zonenfallande ti llötning af sjelfmord genom qwäfning medelst kolgas, och den aldramodernaste methoden är att låta ett bantåg gå öfwer sig. Anckdoter om lord Palmerston. Såsom ett exem pel på det sätt, hwarpi förd Palmerston brukade behandla äfwen de anspråkslösare medlemmarne af pressen, berättar Dai y Telegraph följande twenne anettoter: För ungefär 23 år seran war parkas mentswal i Tiverton, och tillfälligtwis war endast en reporter, den för Morning Chronicle, närwas rande. Lord Palmerston höll sitt tal till walmäns nen och fällde derwid några skarpa yttranden mot den dåwarande franska regeringen. Efter walaktens slut gick referenten fram till lord Palmerston och frågade, om han äystade, att ifrågawarande uttryck skulle sierjmas. Leende swarade Palmerston: Jag tackar er för vet ni lemnat walet ät mig, men hwad jag här yttrar är saget för alla. Derefter tillade han: OHur reser ni tillbafa? Jag far raka wägen till vondon, för att wara der mid walen. Rejes renten (det war innan någon jernbana gick till Tis verton) jade: Om ers lordffap mille wara få god och taga mitt referat med fig och i rättan tid inlemna det till Cronicle, wore jag mycket förbunden, emedan jag i få fall funde fortsätta min resa mes fterut. Lord Palmerston åtog fis uppdraget och uträttade det punktligt. — Ånnu mera karakteristisk är en annan anekdot. Palmerston hade sista dagen af en parlamentssession hållit ett wigtigt tal, och den ofwannämnde referenten mötte utanför parlamentsbyggnaden den nu aflidne sir Benjamin Hawes, undersekreterare i utrikestepartementet. Denne ans märfte: Det war ett präktigt tal af Palmerston; jag hoppas referenterna ha det full ständig på Pape peret. Swaret lydde, att det warit mycket mörkt i underhuset, och sannolikt skulle envajt en ringa del af talet blifma synligt i tidningarne. Men referenten erbjöd sig att ännu en gång uppskrifwa talet, om lord Palmerston wille diktera. Förslaget föll i smaken; båda herrarne begäfwo fig till utz rikeshotellet, der referenten slog fig ner och fpetjade fin kivertspenna, hwarefter lord Palmerston, betraktande honom som underhus, återupprepate hela sitt tal med dertill hörande gester och mins spel. Och sålunda blef ett wigtigt ministertal räds dadt undan glömskan. —— —j