Helsingborgs-Posten – 3 oktober 1865, sida 3

Familjefadren, högljudd, bullersam oh fjeljmeds weten, men derjemte icke utan godmodighet, förstod att lefwa och fläta lefwa. Han war en treflig, för rekommande wärd och understöddes i wärdskapet af sin äldre dotters, räntmästrinnans, ekgantare fälls skapemanör. Af henne erfor jag, hwem den nye gästen mar. Han hette Römlinger, war fon oh arfwinge i ett stort mwinhus i Mainz. Hans wåsende misshagade mig. Han mar ledig, men egenkär, lade tyd ligt i dagen medwetandet om hwad Han war för en tarl. Hans yttre war fördelaktigt, han kunde tillochmed gälla för en wacker ung man, 04 han fun tes sjelf djupt öfwertygad derom. Sasom jag fruf tat sysselsatte Han jig mycket med Pauline. J sällskapet fanns ännu några unga flickor, men de förswunno för glansen af den yngfta vottern i huset. Pauline war ide utstyrd som de öfriga; Bon var en hwit klädning vy ett par frista rosor i hi ret och på bröstet. Allt mitt groll, Hela min före stämning förswunno i första ögonolicket af hennes förtrollande uppträdande. Jcke desto mindre war jagå barnslig nog att draga mig tillbaka i en fönstersmyg. Herr Wallrath trodde sig böra taga fig af den förlägne och fiute unge manuen och sökie draga mig in i de famtalande grupperna. Jag drog mig dock hwarje gang tillbaku. Cu gang stod winhandlaren jemte kretsdomaren i min närhet. Åwad är det för något med Rutheneds2 bör jade Hr. Wallrath. Sonuen har, efter hwad jag Hör de på wågen, warit i Wiesdaden och svelat som er ursinnig. An heter det, att de åro färdiga me allt, och få i ett nu ha de åter penningar: Dåli hushallning i alla fall, godset är hardt stutdsatt. TOG sälja wilja de dock ide. 7stunde ni hafwa nagot orut för det? 3de iag. Men jag skulle wilja höra mig fö