Augustienborgaren, War tys-t PRIME, Jay Vibe deT ga wi? war af tysk härtomjt och tystt spåeat. Lå tenna groswa lögn för hwarje dag kblef alltmera afs:öj ad och stutligen alls ickt mer lunde lallas, gjede demagogerna sör söt me en finare. De jue ic, att om Rort-tesvigarue e eckså woro tanstt sinnare, så woro deck jympa tbierna, i häntelse tet stulle komma till en stiljsmessa, ide till:äckliga att göra rem bäira för vit sliljas från syrs:esrigarue. De woro framsör allt Zledvigare och I dille förblif: wa tillfanmman ocetate, närmast kidm ett hertig. ceome och dernäst äfren ned Holsten. Detta war denrtiten, rå ett Berliner blad uppläckte en iplitters ny nationalitet, tar sie vinsta. Men ocksa allt tetta war lerxkägeri och lögn. De ranska Steovte garne wilja alls icke weta af nagot lädernåstand Sledvig eller Slesvi gebalftein. De tänna och NIE ffa entaft jitt gamta sarernesland Danmark, I säsem ie nyligen i Hö sjentewis tewittnat i Köpenhamn. Köln. At Jörespar verföre, att hr v. Mian teuffels od slola warda förspillta på Korv Elexe vigarne — hafuna icke Öperritist ka ertehertigar mer än en mennistoälter förgäfwes bemörat sgart hos Milanesarne inplanta medwetandet om, ati te äro Österritare oc att det mar teras pligt att wända sina hiertan tid det ftora öjterristfia ficers neslaniet? J Bertin har general Manteufsel emeltertid icke gjort ten wertan han berälnat mer sitt tal, på hwilfet han troligen neclagt myten möta. J ren preussista hufwurstaden sawät jom öfwer allt ans norstäres har man nemtigen funnit ret tydligt, att generalen utarbetar sitt tal under inflytante af Frankrites och Englands cirkulärer med anledniag af Gasteinerförringet, och att han med tetsamma afset att säga hrr Dronyn ve Lyuys och Nussell ett rut besked. Generalens: ppi tiga protest emot nationglitetsptineipen har dock gjort ett allt annat än gott intvyd hos hr v. Bismarck fon twertom funnit tet ganska olägligt. Om Bismarcks mwert liga planer känner nemligen ingen, ide ens genes ral Mantenffel, nägonting med wisshet; att döma af allt har han ännu icke bestämt sig för den wäg han ämnar fsölja för att nå sitt mål, hwiltet na turligtwis icke är nägot annat än annexion af en så sor tel som möjligt af hertigtömena. Del giswes näppeligen mer än twenne utwägar häxrtill. Den ena är att ensamt med esterrite göra upp en ny Gafsicineröfwerensdommesse, men tenna gång ifo en provisorisk utan definitiv. Holstein skulle förwärfwas på samma fitt som vauenburg genom löp. Men härwid är dten omstäncigheten, att Ofterz rife sannolikt aldrig ingår på en få äfr:entyrlig transattion, med mindre än tet på samum gång som den tontanta köpesumman för Holstein erhålz ler Preussens traltatmessiga garanti för Benetien. Hela Prenssens hållnina och dess intressen swära dock emot en dylif garanti, och hv v. Bismarck är alltför stug statsman för att göra fig solidarisk med en förlorad sak, isynnerhet fom kriget fannos lift ide skulle låta wänta på fig, om de båda tyska stormagterna togo fig före att på egen hand refiniz tivt asgöra den siesvigholsteinska frågan. Denna ntwäg är såleres Ten minst sannolita. Men en unnan finnes, som har fiera chancer för sig, trots general Manteuffels försäkran, att natiomalitetsprincipen är ett fsremmande begrepp för Preusjens statsmän. Om Prenssen af egen fri wilja bejtus tar fig för att återlemna Nordsliesvig åt Dans marf, så förfenar tet vevigenom hela ven offents liga meningen inom Europas såwäl kabinetter som solk, och sannolikt slall det då röna ringa eller inz tet motstånd mot ren återstäeude delens af hertigdömena annexion. Framför allt skall det ställa lejjar Napoleon tillfrere, fom i ett tylilt förfaundeskulle seen seger fören af sina älsttingskrias iper. Och är det trol igt, att sterrite stulle wåga risken wid att stöta ifrån fig en Könplig orfittningssumma för Holftein? Med all säterhet, nej, ty bwar man inser, att Å sterrite är för fwagt inom ö sig för att wåga ett lrig för on så prelär befittning fom Holsiein. Med tysta förbunret bar tet ingen fara; tet är mydet länge sedan förbundet risterate utom på papperet. Örefwe Biz ma:zck lär änttrigen i dessa dagar lomma att sörctaga sin länge bebudade reja till Paris och Biarritz. On tid hette ret, att Dronyn ec Yhuys barska civfulir asskräckt honom från sin csplan; men betän iligheterna hafw ur skingrats, je dan den fransie utrilesministern förfätrat, att civs uläret i så måtto berorte på ett misstag, att frans ska regeringen i förfta häpenheten trodrte ret wara fråga om en definitiv öfwerenstommelje; ressutom har cirtuläret, fom ingalunda war bestämdt för offentligheten, endast genom en indiskrerion blifwit F belant. Ett alltför torrialt emottagande tan deck swärligen ren prenssiste Cavour rätna på i Srant: fi riles hufwudstad. Till Köln. Zeit. strifwer en korrespoment under den 29:de September följande strof, som dock klingar nägot apetryfistt: Enligt hwad jag ur fi ter källa erfar, söretager Jtatien hemliga vuitnins var, fom lära jtå i sör bintelse med den nya minds ting, hwiltten seran någon tiFE egt rum i sakernas tällning och funnit sitt uttryck i den befanta bros . 09