Helsingborgs-Posten – 26 september 1865, sida 3

ingenting mer och ingenting mindre förestår än en statsknpp i liberal stil. Ministren skall förändras och ministeranswarighet, relativ pressfrihet och före samlingsfrihet, med ett ord alla dessa politiska bes grepp, fom i Frankrike wunnit mer terräng i alls männa omdömet än de flesta andra länder men det oaktart under den närwarande regimen ide destomindre hört till de fromma önskningarne, skola nu bliswa en sanning. Hand i Hand med desfa reformer i det inre wäntar man en mera agressiv hållning i det yttre. Förhoppningarne synas emellertid wara alltför högspända för att blifma till frersställda. Den fom lefwer, får fe. J Paris har man haft mycket att tala om en brochur öfwer Gasteinerfördraget, hwilken anses hafwa emanerat direkt från det prenssiska fabis nettet. Hwad brochuren innehåller till förswar för Preussens politik har blifwit häftigt angripet af ressen, ven sjel sständiga såwäl fom den officiella och officiösa. Det märkligaste i hela brochuren är onekligen den nägot grofwa krok, som i densamma uttastas i form af utsigten till en allians emellan Preussen och Frankrike, af hwilken brochurförfattaren förespeglar Frankrile stora fördelar — i hwad rigtning, gissar man lätt. Mycket karakteristiskt för ställningar och förhållanden i Prenssen är, att twenne tivningar blifz wit fonfifferade och Ätalade, emedan de aftryckt det befanta cirkulär, fom utfärdats af — cart Russell, Henned ftorbritanniffa majestäts statssekreterare för utrites ärender! Jutet af de andra bladen, fom aftryckt cirkuläret, har fått åtal. Jtalicu är nästan uteslutande sysselsatt med förs beredelserna till parlamentswalen, på hwilka denna gång så oändligen mycket beror. Bland de många walmanifesterna är ide något, fom wäckt mera upps feende än Ricasolis, den fordne minifterprefidens tens. Ricasoli är ett namn med god klang i det nya Jtalien; näst Cavour är han otwifwelaktigt dess mest betydande statsman. Han har er fri blick och om han också saknar sin medtäflares, Ratazzis, diplomatiska smidighet, så har han i stället det wigtiga företrädet framför denne att wara fjelf: ständig och karaktersfast. Om Lamarmoras minister stulle falla, så är Ricasoli otwifwelaktigt för närwarande den ende, till hwilken den parkas mentariska majoriteten skulle sluta sig med förtros ende. Wi anföra här såsom serdeles intressant hwad han sitt manifest yttrar om de venetianska och romerska frågorna: Ii böra ite förgäta, att lösningen af de wigtiga frågorna om Venetien och Rom till en vel beror af en wid organisation i det inre. Den venetianska frågan är den enklaste; wår rätt är alldeles obestridiig. MÅ mi organis sera och befästa oss i wår ställning. Må mi bes wäpna of: tillfället att fordra och äfwen erhålla wårt gebiet kan ide länge låta wänta på fig. Men om också alla landets lifskrafter måste arbeta till detta mål, få tillkommer dot walet af tid och mes del uteslutande statsmagterna. Mera inwecklad, ja allt för inwecklad än den romerska frågan. Konz ventionen af den 15:de September Har förenklat den till en wiss grad, emedan den gjort slut på den främmande besättningen, en besättniug wisserligen af en wänskaplig magts trupper, men ide bdeftos mindre alltid en främmande. Italien måste på det samwetsgrannaste respektera detta föredrag, ide blott på grund af den aktning man är skyldig de af staten ingångna förpligtelserna, utan äfwen ders före att wi hafwa denna öfwerenskommelse att tacka för en klar och oafhängig ställning. Denna ställning tillåter of att afwakta den stund, då påfs werömets öde nått fin mognad och sjelfwa wälja det ögonblick, då wi kunna beträda skådeplatsen med wisshet om seger för den sak wi förswara. Efter afslutandet af Septemberkonventionen är det icke Jtalien, som skall gå till Rom, utan Rom måste komma till Italien. Ricasoli Hav i dessa få rader tecknat ett fullständigt program. Att afwakta i Florens ögonblicket, då det merldås liga påfwedömet nått sitt slut eller gått in på få dana reformer, fom berättiga det till en fortfas rande existens, är Jtaliens uppgift, sådan Ricasoli fattat den och sådan den äfven föreswäfwat fons wentionens upphofsmän. Ricasoli försummar naturligtwis ide att äfven förorda kyrkans fulljtins