Helsingborg den 26 September. Med ven sammanblandning bf tyrkans, univers sttetets och skolans angelägenheter, som är rådande i wårt land, är ret helt naturligt, att tilljättnins gen af en ny biskop skall föda en mängd förhopps ningar och beräkningar på många olika håll. Just derföre att bistopen i Vunds ftift i fin tredubbla egenskap af biskop, ephorus och universitetets pro kansler har ett så widsträckt fält för sin werffames het, emedan han, om han milt, fan uträtta få mycket inom dessa trenne skiljda områden, följes hans utnämning med mera uppmärksamhet än de flesta andra embetsmäns. Serskilt gåller detta om professor Flensburgs wäntare utnämning, emeran hans antecedentia gifwa wid handen, att han icke skall lulla fig i sömn på fin höga plats, och emedan man wet, att han är en man med fasta och skarpt begränsade grundsatser. Hans ställning till kyrtan är sålunda redan på förhand tlar. Man wet, att han ide fom Thomander skall mäkta emellan de båda rigtningarne, den ftatsoch ten fris kyrkliga, utan fatta ett bestämdt parti för den ena och mot den andra. Wit sista kyrkomötet imvaldes prof. Flensburg till medlem af en kommitte, med nppgift att werka för spridandet af andlig folklitteratur och sålunda motarbeta den werffame het i samma rigtning men med olika tendens, fom utöfwas genom kolportörerna. Prof. Flensburg fällde då ett yttrande, som noggrannt bestämmer hans ställning till folportörsoch letmannawert famheten: Presten i fin församling är den bästa folportören. Den statskyrlliga och konservativa majoriteten af stiftets prefterskap tror sig med ett ord hafwa goda släl att i prof. Flensburg wänta en kraftfull ledare. Af hand ljusa hufwud och humana tänkesätt bör man dock wara berättigad till ten förhoppning, att han ide skall driswa det för långt i denna rigtning och att han sålunda skall undgå att nedfalla till rolen af en partichef. Den religiösa rörelsen bland lekmännen, fom mångenstädes antanit en fiendtlig karakter mot det officiella prefters skapet, har nått för långt för att huma Ievag till bala i sitt upphof; hwad ten behöfwer är frames för allt en förnuftig ledning. Presterskapet måäste lära fig att inse, att det är twå skiljra ting att följa med tiden och förstå dess kraf och att låta leda fig af opinionsströmmen för dagen. Ingens ting bör wara fremmande för presten inom religZionens område, och ingenting är derföre mera orätt än att, såsom många prester göra, ignorera den religiösa strömningen wid fioan om kyrkan. Ice fiendtligt bekämpande utan upplysande och Ieande måste presten ställa fig mot lefmannawerfsamheten, såwida ide förmirringen och partiraferiet skola wexa öfwer skrankorna och blifwa mera jotande än de i sjelfwa werket äro. Wi tro, att en stora mängden resonerar på detta sätt, och att en hoppas, att den blifwande biskopens program fall wisa oss honom ide i den ensidige partimans tens dager utan i den upplyste chefens, fom ställer ig öfver partierna och wet att beherrska tem. De mångfaldiga önskningsmålen för skolan, den ärda ide mindre än follskolan, fordra fitt eget apitel, och wi skola härnäst äterkomma dertill.