Helsingborgs-Posten – 12 september 1865, sida 3

C— 0 . Frän Finland. Prof. i finsta språtet wid Helsingfors universiAug. Ahlqwist har ursprungligen på finska förs tat och i fennomanernas hufwudorgan Suomes låtit införa ett synnerligen wackert poem, af ilket Heljingfors Dagblad meddelar följande enska öfwersättning: Politik. (fwersättning från Finskan.) MSiut ingen lit till Swensken Redbare Finske man: Ty under wänskapslöften På swet blott tänker han. Ditt språt har han förtrampat Din ssäl i bojor lagt; Sätt ingen lit till Swensken, War ständigt på din wakt! Så höras röster hwiska J Finlands öra nu; Hwad setlerna förenat, Det sliter man itu. — Bort, falske twedrägtsandar! Det aldrig går derhän! Så switer icke Finnen Sin gamle, trogne wän. Som gran och björk de wuxit Tillsamman, båda twå, En stjerna dem belyser, En jord de stå uppå; Om björkens lätta susning Ej litnar granens dån, Så höras bådas stämmor Ju slildt ren fjerran från. En Karl och Gustaf förde Till strid wår tappra här, Gemensamt för oss Litens Och Narwas slagfält är. Af samma böljor twättats De sår, oss striden gaf, Och famn i famn oss gömmer Pultavas wida graf. Hwi skulle wi då kifwas För tomma hugskott blott? Ej kifwas ju twå strömmar, Som samma ursprung fått; Som begge hafwa flutit Ur samma källas famn Om ock i skilda fåror Om ock med skilda namn. Om Finlands språk förtrampas Och foltet slutligt dör Får Swerige ej beskyllas, Ej klagas an derför. Blott ffuld ha Finlands söner Som sjelfwa slumra in Och uti lumpna strider Förslöa håg och sinn!!