— Av — Heljingborg den 12 September. Den franssa och engelska pressen har swårt att å i sitt hufwud, att westmagterna skola förblifwa ysta wittnen till konventionen i Gastein. Att man mellertid ide har något bestämdt att Hålla fig till, visar fig bäst af de många olikartade versioner, som äro i gång rörande Englands och Frankrikes ifsigter. Somliga påstå, att en ministertongress tall sammanträra i Biarritz under tejsar Napoleons wistande derstädes. Hr v. Bismarck är redan cr, och hrr Goltz, Budberg, Biume och Drouyn de Lhuys skola oförtöfwadt begifwa sig i wäg. Detta emotsäges emellertid med bestämdhet från andra håll. Dronyn de Lhuys, heter det, är vi Tyskland och det har alls ide warit fråga om nå gon hang refa till Biarritz. Det jynes derjemte, fom om det föregifna programmet för miniftertons gresjen — Norrsleswigs Återförening med Dans marf — ide hare någon rimlighet för fig wid en kongress, der Englands, Danmarts och, hwarför ide, — Sweriges representanter saknades. None gressen är alltså troligen gripen ur luften. En fransk tidning har otwifwelaktigt kommit ven frans ska polititens innersta tanke närmast, då den lagt följande ord iden franske utrilesministerns num: 7Wti ffola ofta of för att intervenera; hr v. Bis mard stuke genaft bete fig, som om wi hade för afsigt att ögonblickligen gå löst på Rhen, och hela Tystland skulle stå honom bi — Nägot mera sannolikhet ligger det i ryktet om en gemensam note af Frankrike och England. Den franska tirningen Presje wille till och med för någon tid jeran weta, att en dylik note i skarpa ordalag redan skulle wara afsänd; men om också tetta icke besannats, så är det dock all utsigt för handen, att så kommer att sle. Den feodala pressen i Preussen synes ätminstone wara gripen af elaka aningar. Så lås ter Krenzzeit, ven giftigaste bland ynglet, tills skrifwa fig följande från Paris: Den engelska diplomatien har, enligt hwad jag från tillförlitligt håll erfarit, redan börjat att intrigera och hetfa i Paris. Det engelska kabinettet har länge traktat efter tillfälle att gemensamt med kabinettet i Tuillerierna få säga de tyffa stormakterna någonting obehagligt. Hittills har ven franska rrgeringen, trots toasterna i Cherbourg och Plymouth, ide ans sett det lämpligt att låta inwerka på sig i denna anda af England. Deremot är det att befara, att Frankrike skall befinnas willigare, i händelse Sleswig upptages i det tyska förbundet, utan att den vanfftalande befoltningen åter tillfaller DamnarE — 3 alla hänxrelser är det klart, att någonting är i görningen, och att tirepuntten närmar fig, då en för de norriska länderna ödesdiger fråga äter kommer på tapeten. Det stall då wisa fig, om grefwe Manderström ännu har något uns qwar af deltagante för hwad han en gång betecknare fom mårt beligafte intresje, eller om han, tjust af Rysslands fivenfäng och drömmande ont den ewiga freden under den ryska örnens slyddande wingar, wackert lofwat att aldrig mera låta hänföra fig till ens en oskyltig protestuote, då någon af den heliga alliansens wäldige finner för godt att försöta fig i arronderingstonsten.