Helsingborgs-Posten – 8 september 1865, sida 3

egendomligt, på en gång gladt och wemorigt ffims mer. Hwad fom dock war grundtonen i denna uns terbara stämning, det war den fasta förtröstan till försynens ledning, den wisshet om en återförening, som uttalade fig it re enskiltes samtal och i etts hwart af talarnes föredrag. Man tände, att dessa slesvigare woro allt annat än ett folk af omwerfe samma drömmare och att de samtliga woro genom trängda af ett startt medwetande om fin nationalitet och fin pligt emot denna. Ett sådant folk fan ide undertryckas, dess nationella karakter icke utplis nas med wåld; trots alla bemödanden att genom spräktwång och förföljelse mot allt, fom binder Nordslesvigaren till hand gamla moderland, ut plåna danskheten i Slesvig, skola Stesvigarne lefwa sitt eget danska lif, och det skall aldrig lyckas att påtrycka dem den fremmande stämpeln. Sjelfwa detta tåg i massa under de mest pinjame ma tider af politiskt och borgerligt spioneri bewis sar, att slesvigarne mena det allwarsamt med fin kärlek till Danmark och ide sty de obehag, fom äro offiljaftiga från dem, fom öppet och ärligt belänna fin tro. Ser man på de sannolita följderna för Danmark af slesvigarnes besök, så är det otmifwelaktigt, att det kommer att werka wälgörande och uppmuntrande på den stora massa, som wid frigets olyckliga utgång kastade allt hopp öfwerbord och hängåfwo sig åt denna förtwiflans indolens, denna Forknydthed till hwilten dansken i allmänhet och Köpenhamnarne i synnerhet eger en natnrs lig lutning. Danmark har rvejt sitt hufwud Atflils liga tum högre efter fleswigarnes bejöf, och det fnner fig gladt öfwerraskadt af att rundt omkring i Europa fe de gamla sympatierna ålerupplefwa med nytt och friskt lif. Wille man åter sluta till någon försonande inwerkan på de politiska partiers na i landet, så skulle man säkerligen misstaga fig. De flesta hafwa i dessa dagar mötts i en punkt — kärleten till de slesvigska fränderna och det ges mensamma fäderneslandet, och tillochmed Auguftiz nerna hafwa i dessa dagar warit fmittade af Ci derdanska sympathier, men i de parlamentariska des batterna och i pressen skall man fåfängt spana ef: ter något närmande emellan de ftridvande partierna. Pajtor Mörf-Hanfends förföf i rifsrådet att genom en appell till bondewännernas känslor för Sleswig förmå vem till någon eftergifwenhet, om ide annat så af konsideration för opinionen der, strandade totalt. J. A. Hansen och Hans wänner slogo vdöfövat till; patriotism och politik äro skiljda begrepp i deras politiska katekes, och för eu och annan pos litist fanatiker, såsom t. er. Birtedal, är jujt det omtwistade grundlagsförslaget och den regering, från hwilket det utgått, ett hinder, fom måfte undanrödjas, innan det fan blifwa tal om att för: wärfwa Slesvig åter. Om festiviteterna fan jag fatta mig fort; med undantag af en Hel del mera enthusiasm än mans ligt, litnade de på ett hår de öfliga grundlovsfes sterna, ete.; samma allmänna och innerliga dettas gande för festens allwarliga sida, samma unisona körer, uppstämda af 10 ja 20 tusentals röster, män och qwinnor, endast ledda af en musikkorps, efter hwilken den oerhörda mängden sjungande rät tar fig med otrolig uppmärktsamhet, samma hygge liga, anspräkslösa glädje, aldrig eller ätminstone ytterst sällan bemängd med råhet. En sådan sång som den ofwanbeskrifna förfelar aldrig att göra ett gripande intryck; i all sin konstlöshet imponerar den långt mera och på ett helt annat sätt än de fyrstämmiga körer för mansröster, som hos oss presteras wid högtidliga tillfällen. Skilnaden framstår bjert i den lilla omständigheten, att man i Swerige oftast nöjer sig med att sjunga en, högst twå wersar af en fång, då deremot danskarne fame wetsgrannt och med oförställd andakt draga igenom sången till slut, more han än aldrig få läng. J Danmark blir en större fest alltid en folkfest, i Swerige endast sällan. För att nu komma till bestrifningen öfwer festerna, så är det mer än en Talemaade då jag säger, att Tivoli aldrig pre senterat fig i en få lysande utstyrsel fom i Söus dags. Utom den wanliga festbelysningen med marschaller och båggångar med millioner gaslågor, tills drog fig i främsta rummet uppmärlsamheten den