Helsingborgs-Posten – 8 september 1865, sida 3

rummen od) aldrig slall jag glömma den fafangs fulla syn, fom mötte mina blickar, då jag efter hos nom inträdde i öfwerstens kabinett. J soffhörnet fatt ännu nästan upprätt, det blodiga liket af denne ädle, statlige man oc) den på golswet liggande pic stolen tillkännagaf alltsör tydligt sättet, pa hwillet han slutat sina dagar — framför den döde, stod nu sonen i stum förtwillan. Cjter ett ögonblick började Emil helt melaniskt borttorka blodet från fadrens panna och försötte med sin näsduf förbinda ett fär, fom ide mera blödde, han winlade åt mig att hjelpa honom och för att efterkomma denna önsktan söretogo wi alla försök, som lågo inom menstlliga ersarenheten, för att uppe täcka tecken till uf i de redan fulltomligt falla och stelnade lemmarna. — Det är allt förgäfwes — sade den tillkallade läkaren — det är minst tre timmar sedan han af losjade skottet mot fia panna och det tyckes warit viftadt med säker hand. Unge man, fortfor han wänd till Emil — Ni måne taga ert förnuft tills fanga, olyckan är skedd. — Återstar nu att utforsia orsaten, till detta ohyggliga och högst bedröfliga fjellmord — fade lälaren med den orubbliga föld, jow blir egen för desse män, wanda att ständigt umgås på förtrolig fot med de rysligaste tilldragelser. Jag förbigår de skatande detaljerna af nödiga is akttagelser wid olyckliga tillfällen och fom jag, frem mande för landets bruk, föga tunde deltaga deruti, blefwo de nästan utesiutande öfwerlemde åt läkaren och det blef min fak att taga ward om den af fur förtrossade Emil. På öfwerstens bord funno wi ett försegladt pa quett med påffrilt: Na a erniere Volenle. Ä Så Mart den arme Emil san jar fig nog, för at funna förstå of, lemnades Han ingen ro aj läkare och anktoriteterna förrän han öppnar detta paquet! Emil gjorde det i allas närwaro med darrande hän