Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1865, sida 3

hade i andra rummet warit fängslad wid ett jpels bord. Ett rar dagar derefter, då Emmu om förmiddas gen fom opp till fru Wöcker, blef hon mottagen med en hemlighetssull min. Hör, lilla Emma, fade hon slutligen, det är om en herr Rosen jag will tala med dig. Flera af familjen hafwa laggt märke till, att han gör dig sin cour och att du mottager hans hyllning. Din far har också bedt mig — — — der är naturkigtwis ej något ondt i det, så länge det är stämt, men längre får det ej heller komma. — Jag jörstär er ide, tant, swarade Emma förs undrad. — — Det är lätt att förstå, fortfor tanten; rent ut sagt, Emma, lek med Honom få länge du will, men tre steg från lifwet. Emma blef blodröd, och ett par tårar syntes i hennes ögon. Hon swarade förnärmad: Jag hade ej wäntat, att ni skulle tilltala mig i den tonen, jag tror ej, att jag gifwit ev auledning att frukta når gon opassande frihet .... — Nej, föra Emma, du missförstår mig; jag menar blott, att du ej skall tänka på någon alls marlig förbindelje .. — Har mir far bedt er säga mig det? frågade Emma. — Ja wisst, lilla Emma, fade fru Wölcker fämtande. Du är wäl ej ond på mig. Hon kysste Ems ma, fom suart war försonad, och dessa moderliga förmaningar blefwo ej oftare upprepade. J Edowards husliga ställning hade emellertid en förändring försiggätt. Sedan balen Hos fommens dören syntes Möller egna honom en wiss uppmärt samhet: han sökte oftare hans sällskap, och Edward hade ofta nöje af de träffande anmärkningar, som Möllers skarva iakttagelser frambragte, då de woro ensamma. En gång fom Möller til Honom och be. vättade, att då han ännu bebodde den lägenhet, har