VNilsingbarg den J Augustii. Bland ven mängd celebriteter, fom besökte landtbrutamötet i Malmö, war äfwen hr S. A. Heds lund från Göteborg. Hans obestridliga, betydande talang, som gifwer honom rang såsom en af de i närwarande stund högft aktade och inflytelserikaste publicister i Swerige, hans omfattande insigter i bantz och peuningewäsendet, dem han eger en jallsynt förmåga att tlart och åskädligt framställa, gjorde honom till föremål för en ganska allmän uppmärksamhet, och hang bref från Handelstivoningens utgifmare äro i landsorten bland det mest lästa af hela den rika forrespondenslitteraturen från landtbruksmötet. Det är ingalunda wår mening att disputera denna allmänhetens smak; twertom, i hufwudsaken dela wi densamma, om wi också anse oss böra göra ett undantag för nägra strofer, som förelommo i ett Malmöbref af den 31:ste Juli och hittills alldeles lyckats undslippa den kritiska räfsten. Midt bland landtbruksaffärerna, fonuns garnes möte på Beckaskog och skänska bibanor fins ner man nemligen inkilad en liten mycket märklig bit ur den högre politilens områte. Hr Hedlund älskar denna högre politik; med fin medfödda fal lelse derför, fina omsorgsfulla studier och fin i egenskap af hufwudredaktör för en af wåra met spridda dagliga tidningar förwärfwade mångåriga praktiska erfarenhet i densammas bedrifwande, har han på detta fält bragt det längre än de flesta. En stark sjelftillit oh ett utpregladt medwetande om Göteborgs Handels-äoch Sjöfartstirnings tyngd i den europeista pressens wågstål sörminska icke intrycket hos läsaren. DÅ det t. er. heter: Detta hafwa wi fagt Times många gånger. Men hwad hjelper det? Detta blad är alldeles oefterrättligt etc. eller: LIndependance må akta sig för att en annan gång, o. s. w., behöfwer man ide wara Göteborgare för att länna fig en smnla stolt öf: wer att mi i Swerige ega en tidning, fom få um gås med stormagterna inom den europeiska predsen. Såsom politisk skriftställare karakteriseras hr Herlund af fin ärlighet — ärligare ssäl finnes ide i Skandinawien — men framför allt af fin fangs vinism och deraf härledda wirunderliga fombinas tionsoch ackomodationsförmåga. Om dessa hans egenskaper wittna tusendetals utomordentliga ting, dem hr Hedlund under årens lopp presterat i por litiken äfwensom i underwisningsfrågan — den som föjljt med förhandlingarne wid läraremötet i Göteborg eller läst en serie uppsatser af honom i Swensk månarsskrift, under titel Grunderna för uppfostran, lärer ide wilja bestrida ret — men ingenting kommer dock upp mot den ofwannämnda lilla biten, fom i all fin litenhet är få miärfwärs dig, att den wäl förtjenar sitt eget kapitel. Det är den ryffa flottans tillämnde besök i Stod: holm, fom gifwit en plötslig och häftig stöt åt Handelstitningens utgifwares hela hittillswarande politiska åstådningssätt. Denna stora händelse, fombinerad med den danska konungens besök i Swe rige och kung Carls i Danmark, är påtagligen någonting utomordentligt, en händelse af genom gripande art, hwad månde den hafwa att betyda? Det är ide hr Hedlunvs far att stadna i twekan framför någonting dunkelt och swårförtlarligt, det går ide an, att det swenska utritkeskabinettet har några hemligheter för honom, fom är wan att på rat arm lösa de wanskligaste politiska problemer. Alltså, här är fråga om ingenting mindre än en allians emellan SwerigezNorge, Danmark och, hwad tycks — Ryssland. Hr Herlund förutser emellertid, att det stora flertalet ftall finna fams manställningen betänklig. Men mängden fer ide klart i dylika ting, dess blick är skum af gamla fördomar, af inrotadt, orimligt nationalhat. Af alla lidelser är nationalhatet den sämsta, isynnerhet om det är rigtadt emot en stark och farlig granne, som derigenom lätt lunde irriteras till ett öfwerfall. Det är med Ryssland som med satan, har hr H. förmodliqen tänkt, vet är bättre än sitt rykie. Smwad gör ett namn till fafen 27 frågade Mephistofeles Köpenhamnaren i Heibergs En Sjel efter Döden. Likasom theologerna utrustat satans förmenta residens med de ohyggligaste attributer, brin