Helsingborgs-Posten – 11 augusti 1865, sida 3

Article Image
fin raskt tillwärande folkmängd. Den transatlantiska telegrafkabeln. Man saknar ännu hwarje närmare underrättelse om sammanhanget med det sednast inträffade afbrottet, som hotar att blifwa afgörande för det wigtiga företagets öde. Det war onsdagen den 2 Aug. wid middagstiden, som de första tecknen till oordning i ledningens isolation började wisa sig. Sreat Caftern befann fig då på 510 MN. B. och 390 W. L. (från Greenwich, det mill säga, att fartyget tillryggalagt omkring twå tredjedelar af wägen från Valentia till Newfoundland; det hade 2400 famnars matten med en mjuk, slammig bots ten. Signalerna blefwo först otydliga och upps hörde sedermera alldeles, under det kabeln samtidigt wid anställda elettriska prof gaf sädana resultater, att man deraf kunde sluta till, att den antingen måste wara skiljd från skeppet eller så skadad att ren i elektriskt afseende är obrukbar, såwida den ide fan windas upp igen på Great Caftern, ffa dan upptäckas och afhjelpas. Huru olyckan upps kommit, wet ingen. En tid trodde man fig funna finna en förklaringsgrund i en utomordentligt häftig magnetisk storm, fom utbröt just ven 2:dra wid middagstiden och lär hafwa inwerkat störande på de flesta europeiska telegraflerningar, men TÅ denna storm längesedan upphört utan att den transatlans tiska kabeln kommit i ordning, har man åter nödgats uppgifwa denna hypothes. Fackmännen äro ense om, att orsaken ej kan anses wara det hårda wädret och att felet måste hafwa inträdt sedan ledz ningen lemnat skeppet. Apparaterna i Balentia äro få fina, att nålen swängde hwarje gång Great Caftern rullade, men ända till dess afbrottet inz trädde wittnade allt om, att det stora skeppet hade en särteles jemn fart. Felet måste hafwa upp: kommit sedan tåget war firadt ut, ty man fortfor. att om bord afsända signaler, fom först blefwo otydliga och derpå alldeles upphörde. Man slutar derföre, att tåget antingen sprängts under hafwet, eller att ett stycke af ledningen har mistat skyddet af de isolerande lagern, och båda delarne äro lika dåliga. Bekymren kunna bäst målas derigenom, att under det attier i företaget förut med lätthet tunde försäkras för 25 2., war det om thorsdagen ej möjligt att få nägon försäkring tecknad till 60 0. Om möjligheten af att winda tåget upp igen, låter sig ingenting säga. På ett djup af 2,400 famnar är det under alla omständigheter ett likaså längsamt som riskabelt företag; Great Eastern kan på det allra högsta uppwinda 200 famnar i time men, och den minsta luftning eller sjögång skall strax twinga till att fapa tåget och låta ändan gå med en boj. Man Har naturligtwis förbderevt fig härpå; ombord finues en massa af bojar med der: till hörante starka rep; men för att ej tala om andra faror och wanskligheter är äfwen den, att återfinna en fåran boj midt uti Atlantiska hafwets mägtiga böljor, utan annan wigledning än objervationer af längd och bredd. Då nu så många dagar hafwa förswunnit utan meddelande om en förnyad förbindelse, är det tywärr öfwerwägande sannolikhet för, att tåget antingen är brutet, eller att man ej från Grcat Eastern har kunnat hala vet in och finna det skadade stället, som angifwes wara 1250 eng. mil från Jslands kust. Great Castern hade wid afseglingen från Bar lentia 2,550 eng. mil tåg ombord, och deraf woro 1,250 mil, eller på det närmaste hälften, ned laggra, och man kan beräkna att ombord funnos ännu 240 mil i förrummet förutom 370 mil mivtffeppå. Om tåget werlligen har brustit, antager man i wärsta fall att tunna upptaga 4 a 500 mil genom att gå ut från Balentia, och då återstå bott 7 a 800 mil, till hwilka ny ledning måste fabriceras. Detta är ej få mycket, att man bes

11 augusti 1865, sida 3

Thumbnail