Helsingborgs-Posten – 18 juli 1865, sida 3

var glad att hafva blifvit honom qvitt, emedan han fruktade för allvarliga scener. — Men ingen skydde honom så mycket som Annette. Likasom vissa menniskor hafva en idiosynkrasi mot vissa djur, på samma sätt kände hon en obeskriflig ängslan, då han tilltalade henne, och hon hade nyss, kanhända för första gången i sitt lif, gifvit sin far ett afslag, då han bad henne att bjuda upp Möller till en dans. På en taburett i en fönstersmyg tillbragte han större delen af aftonen, dold af en gardin, bakom hvilken han betraktade sällskapet. De muntra situationerna bade då och då klarnat hans anlete, men ban stod utan för de gladas krets och blef sålunda, såsom det vanligtvis plägar ske, allvarlig just af deras glädje. Man beskyllar honom i allmänhet för att vara en anonym skribent och vid sådane tillfällen som det närvarande hemta stoff till berättelsen, Om denna beskyllning icke var grundad så har han dock delat den med flera andra, lika oskyldiga, som det barn, som föddes i går. Slutligen inviterade kommendören sällskapet att stiga in i ett annat rum och göra heder åt anrättningen. Karl hade ännu icke uppgisvit hoppet om att föra sin dam till bordet, han erbjöd Emma sin boa, på det hon icke skulle förkyla sig i den kalla gången, men under den ällmänna förvirringen bortfördes hon af strömmen, och nu hade den af ödet förföljda kärleken intet annat hopp öfrigt, än att sorger kunna dränkas i vinglaset. Medan de öfriga dansade, hade Julie, som intet högre önskade än att kunna draga sig undan den allmänna uppsluppenheten, ordnat ett vackert bord till festen. 1 dag hade hon tör första gången efter Ottos död helt och hållet burtlagt de svarta kläderna. Hittills hade hon endast funnit sig lycklig genom att med trofasthet hänga fast vid sin sorg, och då hon om morgonen för beständigt lade undan sorgkläderna