Vtlsinghurg den ÅS Inli. Ryheten för vagen är, att presidenten Johnsen låtit genom W. Hunter, Active Secretary, med söljande rader befwara ren famösa adressen til Nin celn, hwilten efter Nidmonds fall beflöts på ett uf hr Borg sammantalladt meeting af amer och herrar : N Jag har i uppdrag af Presidenten att erkänna mottagandet af etert bref af den 16 d:s, öfwer lemnande en adress till den aflidne Presidenten från Handtwerkarnes Klubb i Helsingborg, Swerge. Ni behagade framföra till medlemmarne af denna Klubb den höga tanke, fom Presidenten hyser om derag manliga och hedrande yttring i mensklighetens sak. Jag är o. s. w. — Denna skrifwelse kallar prof. Borg En owanlig hedersbetygelje och tilltännagifwer, att Ore sundspostens byrå under några dagar blifwit upplåten till walfartsort för de rättroende, der de tunna få je denna officiella handling, märfvärs dig såsom find från den mittigafte stats styrelse i werlren till ett ringa arbetaresamfund bland ett litet och aflägset folt. i Den store professor Borg har sålunda sett fin ffönafte dröm realiferad — han har upplefwat den dag, då han fått mottaga en skrifwelse få godt fom från suverän till suverän, eller, hwilket få kert klingar bättre i hans öron: från president till president. Det är ide underligt, om han saknar ord för fina känslor, det är med honom fom med konung Gustaf IV Adolf hos Runeberg: Han war för stolt att tala J denna stund, han teg. Det gör oss i sanning ondt att nödgas grumla segerglädjen. Wi äro nemligen, och säkert många med of, nog förstockade att framhärda i wår ur sprungliga äsigt, att arressen war en framfusig dumhet, och wi skola ide förändra denna mår mes ning, om wi också ur presidenten Johnsons egen mun finge höra, att han fann fig smickrad äNme rifa8 wägnar. Om presidenten Johnson haft en half aning om allt det uppblåsta högmod, all ven plumpa narraktighet, åt hwilken han gifwit nä ring genom ofwanstående skrifwelse, fom är ett rätt och slätt accepisse, en höflighetsåtgerd, hwilken civiliseradt folk aldrig pläga underlåta, utom möjligen Då det är fråga om tiggarebref, så hade får kerligen professor Borg och hans jakobiner fått gå i ewighet och wänta på swaret. Det fynes emellertid obestridligt, att oppofitionen mot hr Borgs galna tillställningar ide warit utan werkan. Hare wi skrifwit 1862 eller 1563 i stället för 1865, få hare wi med anledning af den owanliga hedersbetygelfen antingen redan haft eller ffulle wi säkert få i morgon dag ett lite nande ufpbyggligt ffådefpel, fom då alla forpe ferna, handtwerfslärlingss eller den s. k. tvätofflelorpsen inbegripen, med fina fanor tågade igenom gatorna och en betrodd man spetsen för det hela framskred med theatersteg, fullt medweten om wigz ten och betydelsen af sitt stolta uppdrag att bira en liten Garibaldibyst på armen som ett lindebarn. Sådant går ide an nn, och wi skola Hoppas, att den tid ide är aflägsen, då hela den förargliga demonstrationsmanien kan anses skrinlagd och då Helsingborgs werlrshistoriska period är — en saga blott.