Helsingborgs-Posten – 4 juli 1865, sida 3

lärarens närwaro wid och uppmärksamhet på de biträdande lärarnes underwisning. 3. Om samråd emellan lärarne i beslägtade ämnen, i ändamål att åstadkomma större enhet i underwisningen. i Detta samrådande förklarades wara af fynners lig wigt för sammanhållning wid behandling af sädana ämnen, som hafwa slägtstap med hwaranz dra samt. böra ega rum dels i sammanhang med wanliga Lärowertskollegier, dels under form af Colloqiun samiliaria eller genom bildande af särskilda sectioner. 4. Om lärjungarnes skriftliga arbeten och fättet att ställa desja i ett rätt samband med ten munttiga underwisningen. Öfwerläggningen om eetta smne hade redan börjat på förmirdagen ren 27 Juni, men då ide gena afslutas, hwarföre un nu ater upptogs och jorgia med störsia liflighet under fier era ian: mar. Så häl dten förändrade ställning, de Tvifte liga arbetena erhållit genom den nya saggar ont afgångsexamen, hwittens ena wäsendtliga del Te utgöra, fom teras stora betydetse i och för sig sjelfwa förskaffate cenna fråga mer än manlig uppmärtsamhet. Alla woro ense om re skriftliga öfningarnas synnerliga betyrelse för en rittig stotunderwisning, såsom tdels det säkraste bewiset på wunnen insigt i det förewarante lärsämnet tets det säkraste medlet att befästa denna insigt och göra densamma till lärjungens lefwande enendom. Des ras wärde hade hittills ide blifwit A wid wåra lärowerl och det wore rerföre I ög tid att en gång låta dem få taga ut fin fulla rätt. Konsten wore blott att ställa dessa siriftlinga uf ningar i ett rätt förhållande och i vet närmaste samband med läsningen. De borde ätminstone icke förr än inom lärowerkets högsta stadium afse att lemna lärjungen tillsälle att prestera något dentligt nytt i kunskapswäg, utan snarare lemna ho nom ett tillfälle att samla fina redan wanna ins sigter, dörr och med tillräcklig tid söla efter det bästa formella uttrycket för desamma samt i i och med ret bästa uttrycket äfwen nå den största möjz liga llarhet i tanken. Seripta wore för lärjungen vet fält, der han hare glädjen att finna en prat tijf anwändnina af det theoretiska kunskapsmaterial, han redan påträffat. Väraren hade derför att jä ställa, att te striftliga öfningarna på det närmaste anslöte fig till ret nyss lästa och finge ingalunda betraktas såsom något för sig fristaende, bwaris genom de skulle få en skadlig ensidighet, för Muilfen ock några warnade. Behandlade sharte Le skriftliga öfningarna med den pedagogifta tatt, att tessa å ena sidan af lärjungen fordrade en bes stämd sjelfwerksamhet, men å andra sidan ej woro så swåra, att lärjungen misströstade om att kunna fullgöra vem med tillhjelp af ret, han redan ins hemtat, kunde te skriftliga öfningarna med största förrel taga fin början redan inom lärowerkets Li gre klasser, naturligtwis rer under den enllaste och anspråtslösaste form, men från hwilken re fe van kunde omärkligt öfwergä till ortentligt utarbetade seripta. Redan i första klassen torde fatslärans enklaste reglor böra skriftligen inöfwas. Så torde och beskrifningen af reella föremål funna widtaga i 3:rje klassen och i de främmande fpråfen borde ide allenast syntaxen utan äfwen forms läran både genom mundtliga och ffriftliga öfnins gar inläras. Under ofwannämnde förutsättning, att ämne och text för ve skriftliga öfningarna mwaldes med tillbörlig takt, ansägs och i allmänhet, att lärjungarnes sätt att fullgöra sina skriftliga arv: beten borde utöfwa ett stort inflytande wid frågan om teras flyttning från lägre till högre klasser, äfwensom wir tilldelandet af terminsbetyg. Stärslilda betyg i läsning af ett ämne och skrifning syntes likwäl te fleste obehöfliga, emedan båda borde rättast sammanslås till ett medelbetyg. Största betydelsen borde naturligtwis vet sätt, hwarpå live jungen slötte fina skriftliga arbeten, utöfwa inom lärowerkets högsta tlasser, då stadgandena för den nuwarande afgängsexamen i detta hänseende inne bure en den tydligaste anwisning. J sammanhang härmed ansågs särdeles lämpligt att inom de högsta klasserna prof i alldeles samma form, som de i afgångsstargan föreskrifna, tid efter annan af Kir