Helsingborgs-Posten – 24 januari 1865, sida 3

våÅh bewars! Jag rädd? Då måste det fomma litet annorlända. Nå, säg nu fort, hwad du gjort. Jag måste snart gå in igen; om far waknar och ide finner mig, få brummar han åter en Hel time me. Jag önskar ide heller, ait han fianer oss tills samman förr ån wi i morgon ordentligen bafwa talat med honom. Han tror nu en gång för ala stadsherrarne ide mer än jemt. uMifirogna folk, strattade Rudolf. Hwadjag har gjort i dag? Jag har suttit i mitt rum och afmålat formen, blixten och skyarna. Skada att jag ide på famma gång kunde ätergifwa äskan; och sedan har jag tänkt på dig. Det år rätt wackert af dig. — Bor du ännu hos den swarte korswärden. Ja wisst, Kathinka, i samma rum fom Rosi, korswärdens dotter, dog. Henues far har en gång berättat mig denna håndelfe. OPb du är ide rädd Rudolf? För hwad då frågade målaren leende. NÅå det är dock en egen sak att bo och sofwa i ett rum, hwarest någor har dött. Det infinner fig der helt underliga och bejvunerliga tankar. Jag war en gång deruppe i kammaren. Då förefom Det mig, fom om Rosis bleka ansigte titttade fram ur hwarje winkel och wrå. Jag funde ej wända mina ögon åt någet håll, utan att hon stod fram för mig. Det war riftigt rysligt; jag hade aldrig trott, att spöken komma få nåra intill menniskorna. Tag dig i aft, Rudolf, war för min skull förfigs tig. Just när man tror fig fom fåfraft, få år man i fållan. (Forts.)