lade i ständ att hämnas på dem, som förorättat Honom. Han fom till Paris under namu af abbe Baldini od köpte of en af dem, fom fordom för rådt honom, förteckningen på de öfriga fom warit delattiga i denna gerning, för en diamant wärd 100,000 francs. Han fann, att hans fästmö gilt sig med den, som war stulden till att han kommit i fängelse. Han lagade så, att deras dotter gifte fig med en till twångsarbete dömd brötitsling. Han wanärade, dödade eller ruinerade alla fina fiender fåfom den snillrike Dumas låter det sle i fin ro, man. Men fatastrofen är i originalhistorien mycket mera tragisk och wärdigare en man sådan fom Monie Christo, hwilken äfwen utgjutit oslyldigt blod, än Alexander Dumas bannala koncession för de fins kansliga läsarinnorna ort låta Eomond Dantes föra Haydde till altaret. J originalmanuskriptet blir hjelten, sedan han hämnats på sina fiender, ett ofs fer för Allut, den usling, fom uppgifwit för honom Honom fina medbrottslingars namn. Deune garot lerar honom, släpar honom hem till fig och begår af honom halfwa hans förmögenhet, tilläggande, att han i annat fall jfulle swälta oc) betala 100,000 france för hwarje bit mat. Den ende enwise Pjcaud wille icke gifma wika för sin ende ännu kef. wande fiende od) den förfärliga hungersdöden, leeus de åt fin plågrandes rafert. Allut flydde och lät liket ligga qwar. Ar 1828 berättade han på dÖdSbädden dessa tilldragelser för fin biktfader och bad deune mendela dem åt polisprefekten i Paris. Pre sten uppfyllde hans begäran genom det ifrågarande manustriptet, som han slutar med följande moral: sentens: Menniffor wilja i fin förmåtenhet gå längre än Gud, fom förlåter; de wilja utöfwa hämd men drabbas sjelfwa af hämd.