Helsingborgs-Posten – 9 december 1864, sida 3

Några ord om Fattigwårds: wäsendet. Personer, fom haft något att göra med fat tigwårdswäsendet inom wåra kommuner, hafwa sig wäl bekant hwilta widsträckta begrepp om fattigwärdens förbindelser, fom äro rådande både ibland de fattiga i allmänhet och ofta nog ibland dem, som jjelfwa kontribuera till fattigwården. Man tyckes på båda hållen föreftälla fig, att fattigwärden är förbunden att understödja ala, fom råkat i nappa omständigheter, utan affeende på deras helfotillftåud, arbetsförmåga eller lefnadssätt. Den, som genom lättja, laftbarhet och oskälig misshushällning störtat fig i elände, anser man hafwa lika berättigade anspråk på understöd af allmänna medel, som någonjin den sjuke och den, fom af hög ålder är alldeles oformögen att arbeta och på detta fätt sörja för fig och de fina. Detta år ett misstag af förderflig art, både för de fattiga oc de medborgare inom samhället, som äro skyldige att kontriduera till de nödställdas underhåll. Det är farligt för de fattigare klasserna, emedan de genom hovpet om allmänt understöd ofta blifwa försumliga och lifnöjda för jin framkomst genom eget arbete och god hushållning. Jsynnerhet Händer det ofta att personer, fom af en eller annan orsak möta swårigheter wid att taga fig fram med eget arbete, af desfa midrigheter lätu fig förledas att misströsta om framtiden eller ge sig öfwer, då de anse fig ej funna räkna på allmänt understöd. Det händer nunder sådana förhållanden att den flitige flår fig på lättja, den nyfs tre blir drinkare, o. s. w., med ett ord att den fattige, i stället för att med all flit sträfwa för fin framkomst och bergning, med begge händerna arbetar på fin egen undergång! En får dan mennista är likwäl ohjelpligen förlorad, emedan ide han och ändå mindre andra dödlis ga förmå att hjelpa den, fom öfwergifwit jig sielf Denne hor nemligen icke genast att på räkna understöd af fattigwården, derföre att han råkat i behof deraf genom Dore dentligt lefwerne, och wi skola straxt nedanföre wisa huru det förhåller fig med rättigheten till understöd af fattigtassan. Weu vom han också erhåller detta understöd, så är hans tillständ icke desto mindre beklaganswärdt; ty det är en bedröflig sanning, att en stor hop af dem, fom falla fattigwården till last, i oh med dets samma försjunka i tröghet och liknöjdhet för fin framtid, då de nu öfwerlemnat omsorgen derom åt fombhället, hemfalla åt lättja, dryckenskap, afund och andra laster, samt anse sig aldrig få nog understödd af fommunen, oc) äro otadsamma för hwad de bekomma. Menniftor, som befinna fig detta tillständ, äro djupt fallna och olyckliga, äfwen der de ide behöfwa lida hitre nöd, och tillkommer denna, få är eländet fullständigt. Att denna målning, ide är falsk eller tagen ur luften och att sådana fattiga, fom utan nöd kasta fig på fattigwården, redan äro — ar nnw-vn w mnn-—E eve SS