Helsingborgs-Posten – 9 december 1864, sida 3

nog för den, fom stod få högt öfwer mig i alla hänseenden; jag säg honom öfwergifwen aj föräldrar, hwilkas förhoppningar ban för min skull swiktt; såg bonom för min skull inträda i en werksamhetskrets, fom för honom war alt för ringa; jag jemförde min obetydliga warelse med alla de rika anlag, fom umärte hos nom, och efter en warm bön till honom, från hwilken all fraft till det goda kommer, flydde jag från der hem, der jag emot min wilja ut fått twedrägt emellan fon oc föräldrar. Jag dolde mig och min smärta långt, långt borta, der ide Hennmg, ide någon af mina fordna bekamskaper hade reda på mig och der du, mitt älskade barn, förta gången ffådade dagen; och sedan du tillwärte, har du bäst sjelf sett att jag försökt, så långt min ringa förmåga sträckt fig, att dana dig till det goda. J detta såwäl fom i mitt föregående lif, wet jag att jag har mycket felat, men låt det war ra min trött att jag har oc mycket ålffatr ... DU wet NU, min dotter, att du kunde haft ett namn, en förmögenhet, men att du å ger intetdera — skall du wäl döma mig härdt härför ? Edla sjönf ned på gräsmattan wid fin mors fötter och blickade upp till henne med en fåre lek och en wördnad få stor, att denna stund war för den arma, härdt pröfwade qwinnan en ljuf ersättning för många års försakeljer och lidanden. — (Forts.)