Helsingborgs-Posten – 28 november 1864, sida 2

nädeansökan, witsordande tillika att den brotts lige der alltid uppfört fig fom en god åtta man och nyttig medlem af samfundet. Slutligen hade en hemmansegare, fom af pastor i förfams lingen intygas wara en wälfänd man, ingifwit strijttig fördindelse att antaga Nils Magnus for ofon i sin tjeust, derest han komme på fri ot. Alla dessa omständigheter syntes få mycket hellre tala för bifall till ifrågawarande nådeansökan, fom flera andra till lifstidsfängelse döms da brottslingar, hwilkas brott warit af ännu swårare art, blifmit benådade, såsom då Mars tin Arosin erhöll nåd efter 12 år, m. fl. Emellertid har underrättelje nu ingått, att Nils Magnus Jonssons nådeansökan blifwit ej bifallen, utan afslagen, och lära, efter mwanligz heten, inga widare skäl wara för detta nådiga beslut anförda. Det är of alltfå omöjligt att bedöma de skäl, fom motiverat detta afslag, men wi antas ga att det skett på fångwårdsityreljens tilljtyrkan. Grunden åter för denna styrelses omdös me lärer wara få mycket swårare att finna, som, enligt hwad man will weta, samma itys relse ide alltid bygger sitt omdöme på några objektiva grunder, utan handlar efter sudjektiva skäl, hwilka wisserligen måste göra fig mycket gällande på detta område, men fom likwäl fun: na lätteligen hemfalla till ett omotiveradt gods tycke, derest ide omdömet wägledes af stor ffarpsynthet och menniskokännedom samt lugn, allwarlig pröfning. Man har mer än en gång ifrågasatt huruwida dessa egenskaper utmärka den vu warande chefen för jäångwårdsstyrelsen, hwars wälwilliga sinnelag man eljest ej förnekar, och jdaret har ej allitd blifwit jakande. Der anföras också icke så få fall, som synas bekräfta ett sådant misstroende. Och till dessa hör, försåwidt wi kunnat af ännu kända omständigheter döma, den nu afslagna nådeansökan, ett beslut, som tyckes oss ega i icke ringa mån karakteren af rätthafweri. Det är sannt att ett embetes märdighet fan någon gång göra nödigt ati midblifwa ett en gång fattadt beslut, men intet embete, likalitet fom någon enskild person wins ner uppå att widhålla ett misstag, särdeles då man skall nödgas, för bewarande af konseqvenjen, begå ytterligare missiag. År sålunda en falst bana wäl beträdd, blir det för hwarje nytt steg alt swårare att wända om. — Gellivarakompaniet har enligt Times nyligen hållit en generalförsamling i London, wid hwilten direktionens ingeniör, Hr J. H. Tolme, aflade en berättelse. Komvamets es gendom i Norrbottens Län utgör 1 3 dels million acres land, fom til största delen är betädtt med stog. Den sträcker sig från Luleå, Piteå Raneå till Gellivara oh Dvidjod i Lappland. Området är 170 eng. m. långt oc) 70 eng. m. bredt. På egendomen fiunes, för närwarande 11 sägqwarnar, 4 hammarwerk och 2 fmälthyttor. Sägqwarnarne drifwas med undantag af en enda medelst wattenkraft och äro alla bes lägna wid de elfwar, som föra timret ned från stogarne. Dessa qwarnar funna årligen fåga en stor mängd timmer, och deras kraft fan och fall olifwa betydligt ökad. Årets produktion af plantor, timmer och bräder, och s. w. har på grund af ogynnsamma klimatifka förhåtlams den warit något mindre än medelmåttig. Smälthyttorna äro lyckligt belägna med afseende på AA — — Nanl Opanamiffsh W5AÖD.At 4A..