Helsingborgs-Posten – 28 november 1864, sida 2

Baul Jpanowitsch wågade att protestera, men detta inbringade honom endast några dugtiga rapp, fom ej hos honom wäckte någon ams nan aptit efter mer. Till himlen år det högt och czaren år lånigt borta, suckade han, då man bredde ut en mjuk björnpels i hang släda och bäddade ned i dens samma den nästan wan:näktiga; men den der officern med fin wåidiga kantschu år mig mycket nära. Derföre paschol, mina små fatts ungar, pafijul! Först mot aftonen den följande dagen blef han i nåder entledigad med ett par dugtiga rapp. Helige Gregorius af Witepft! suckade den arme, du har ju också blifwit illa behandlad af soldaterna, då de ryckte tungan ur halsen på dig och på filtone bringade dig om lifwet; war få god och laga art ett sådant der följe ej möter of mer. Du skall ha ditt lida ljus derföre, om jag någonstädes träffar vå din bild; men passa också upp min lille far! Paschol Ynfa, Anka, Uichka, Juh! Jul! Andtligeu war det heligsi gamla Moskiu hunnet, just då natten bröt in. Pilgrimmen war wid målet. Förnöjd bugade han sig för helgonbilden i hörnet af skänkrummet, korsade fig sju gånger od tackade Gud, den lille far, den korsfäste och pinade samt fogelu ) fför nådig hielv dittills. Uichka, Yuka och Anka fingo präktig, gul hafra oh herrn sjelf förs nöjdes af frikoskiga libationer utaf brinnande Wotkas. Bredwid honom fatt hang ungdomswän, Fe odor, ridknekt hos grefwe Smilanoff, fom slottet ) SÅ beteckua ryssarne treenigheten. Fogeln ar den hes lige andes dufwoskepnad.