Helsingborgs-Posten – 21 november 1864, sida 3

lande i yttre glans, existerandeji den frets af nöjen, fom ide lemnade någon tid öfrig till efs tertanke och ledsnad, wisade fig för henne itans fen och dolde helt och hållet den bild, han frams kallade, men hor kunde icke tiktigt beqwäma fig till att säga honom det. — Ni talar så allwarligt, mr Stuart. — Jag är allwarlig; jag har aldrig talt mera allwarligt i mitt lif. — Min bror och hans hustru äro lyckliga här, fade Millicent, jag tror, att når folk har hem oc husliga intressen och göromål, funna de ockjå lefwa lydigt på landet. — Millicent. Den plöflsliga enithusiasm, fom strålade ur hans ögon och ansigte, då han wände sig till henne, framkallade eu rörelse hos miss Rotels le, som dock knappt skulle hafwa hållit honom tillbaka, om ej dettill blifwit fogadt Carls ftojande utrop: — Jag får en Valentine i morgon, och tante Milly får ingen, säger hon; hon har ingen, fom skickar henne Balentiner, men det har jag. Mr Stuart tog honom i fina armar och gjorde några swängningar med honom. — Din tante tycker, att Balentiner åro blott för barn, ide sant Carl, oh Valentines dag år uu till hälften glömd och gammalmodig, mes nar how. — ZJag har hwarken sagt det ena eller det andra, sade Millicent, men den är riktigt :og föråldrad. — Då wilja wi hedra den, liksom andra bruk och inråttningar, för def ålder. Jag har enut omordentlig respekt för den, och landidefolk: ningen säger att det företag, fom man. börjar på S:t Valentines dag, får en lycklig utgång. Och nu, miss Rochelle, önskar jag Er godnatt,