Pelsingborg. — Den 15 Nowember, årsdagen af Fre drit VII:s död, innehållers Dagbladetsmed after ende på dagens sorgliga betydelse en ledande artifel, som börjas sålunda: uYsÅrsdagen af konnug Fredrik VII:s död Har ide fått nägon officiel pregel af sorg. H. M. konungens nuwarande regering måtte antingen ide dela folkets bittra kånsla af saknad efter den konung, fom ensam af hela fin ätt före nade frisinthet och donfijet under kronan eller också wara alltförupptagen af de lefwande för att kunna tänka på de döde. Hwad tom i dag möjligen ster rundt om i landet till minne af den ödesdigraste dagen i Danmarks nya hiftoz ria, utgår endast från den enslilda känslan för det passande, och regeringen har den förtjensten att icke hafwa gjort minsta intrång i friwilligz heten, att hwarken direkt eller indirekt ha gifz wit någon impuls. Ett har doc regeringen gjort, hwarigenom den 15 Now. äfven i år fan blifwa en sorgens och förödmjukelsens dag. Ratifikationen af fredstraktaten är utfärdad och afsänd härifrån i lördags, den fan wara i Wien i detta ögonblick, och om måra fiender å fin sida dragit försorg om de nödiga formaliteterz na, kan utwexlingen af ratifikationerna. som gifwa traktaten af den 30 Okt. definitiw giltighet, ega rum i dag. Wi önska att så måtte ske, och att den olyckliga dagen, som redan har ett få swart märke, må komma att bära äfs wen detta bittra minne. Kriget framkallades endast och allenast genom konung Fredriks död, hwarken genom 7mwåra egna jynder i Sleswig eller genom Nowemberförfattningens ftadfäjtans de, utan uteflutande genom utflodnande af den konungastam, på hwars sista andedrag Tyskland wäntade såsom signal till sitt öfwer fall, och hwad som nu stett, skulle hafwa inträffat äfwen om språkförordningen af 1850 och Romwemberförs fattningen aldrig existerat. Ett fredsslut, fås dant fom det wi måst ingå, kuyter fig derför lämpligen till den 15 Nowember; den afflus tar få att säga det innehållsrika sorgeåret med dess tunga missräkningar och bittra erfurenheter, med dess gäsningar och strider, dess skymt af heder och dess natt af ufelhet. J flutet of artikeln heter det: Med denna dag, fom alltfå i dag eller nå: gon af de närmaste dagarne får fin slutliga stadfästelse, wåga wi hoppas, att Danmarks olyckor nått sin kulminationspunkt. Hwad som öfwergått of, är oändligt bittert och tungt, och hwad än är oss förbehållet, ifall den närmaste framtiden hwarken kunua blifwa ljus eller alädjande. Det! kan den så mycket mindre, som denna stora olycka, i stället att samla konung och folk i sann endrägt, har framkallat wårt samfunds onda makter ur djupet och Tatt måne ga af de dåligaste passioner i rörelse. Men mi måste och stola segra öfwer dem i det obdlans dade danska rike, fom äterstår, genomföra den sanna dansta andan, befästa den lagliga friheten, hwaruti från detta ögonblick ingen främs mande hand fan oroande ingripa, och fålunda skapa en stat af fria, sjelfmedwetna. förnöjda medborgare, fom kan utöfwa er stark draqningskraft på de lösryckta delarne af den danska folk stammen. Förlusten af Sleswig kan ingen dansk anse definitiv; alla sträfwanden på denna som på andra sidan Kongeån skola gå ut på att åter förena det skilda, och det måste en gång WWW——