Helsingborgs-Posten – 11 november 1864, sida 3

Revy. Den 4 Nowember hade ett halft sekel för flutit sedan Swerges oh Norges förening. Bf werallt omfattade man med glädje tillfället att ådagalägga fina jympathier för denna förening, betingad få wäl af det geografista läget, fom af gemenfam nationalitet och politiska intressen. Wål har unionen under fin semtioåriga till waro haft swåra stormar att bekämpa och mer än en gång har om densamma stridiga meningar uttalats på ömse sidor Kölen, men under def tid Har också denna betydelse blifwit Djupare uppfattad, och man har lärt fig inse wig: ten och behofwet af ett på likställiga grunder hwilande förbund mellan de båda brödrafollen. Och i sjelfwa wertet finnes ju ingen förening fom ide haft swårigheter att bekämpa och fom ide ur deras besegrande hemtat fin bästa kraft. Må un dlott hwarje skugga af det split och misstroende, som för några år sedan höll på att förmöcka de begge brödrafollens jramtid, för alltid wara skingrad, må Swensk och Norrman härefter läfla om att genom ömsesidiga eftergifter stärka föreningsbandet, få skall, fom statsrådet Carls jon yttrade i sitt festtal på rifsjalen, det allt klarare wija fig, att genom föreningen den 4 Nowember 1814 har uppgått en ny dag öfwer Norden, en morgöurodnad i hwars inbrytande prakifulla glans badar fig fjället, der det sluter i fina armar den grönskande dalfåran, eller der hafwet i sitt trotsiga majeftät fradgande omfamnar dess hotande jättegestalt, jå wäl som insjön, den der med wälbehag återspeglar milda omwexlande stränder få wäl fom kullen med stuggrika lunder, slätten med böljande åkerfält. Dagens strålande konung segrar öfwer mörkret. Men det ffer ide i ett ögondlick. Det är jörst i den mån han stiger Högre på Himlen fom ffug: gorna wika ur fina gömslen och som den nä rande kraften fattar wäxternas lif för att uts weckla blommor och frukter. — Men denna förening. hwars halfsekelfest wi nyligen firat, är dock blott ett ofullständigt werk så länge den ej äfwen omfattar den tredje medlemmen af den nordiska nationaliteten, den danska. Till detta mål är det wi böra sträfwa. Wisferlis gen skola många hinder reja fig deremot och en rund tid förflyta innan denna önskan blifwit en werklighet, men med eniga krafter och god wilja skola hindren besegras och de trenne drös drafolfen blifwa ett. Redligt bistående Ymwarandra hafwa wi då tillräckliga krafter att mår na wåra tuster och bewara wår nationella sjelfständighet. Blödande ligger emellertid det arma Dans mark, tryckt under bördorna af det fednafte kriget, åtföljdt af en fred, sådan fom ene daft de mest öfwermodiga fiender funnat dittes ra. Ej nog härmed. Jemte krigets kostnader och Jmärtan öfwer den dyrköpta freden har det danska folket tillfogats ännu ett kännbart får, i det mot redaktör Bille wäckta åtalet. Danska foltet älstar Högt fin frihet och första steget till dess tillimeigöreise är just förföljelse mot den liberala pressen. Början Härtill är gjord ges nom nämndo åtal och justitieministerns nyligen utfärdade påbud till amtmännen, att hwar tredie dag till justitieministern insända de in om deras distrikt uttommande tidningar, med på: tecknad anmärkning om i dem finnes något fom fon åtalas. Strängt skall således censuren til