Helsingborgs-Posten – 11 november 1864, sida 3

och började en tyst öfwerläggning. Man röstade för att redan denna natt göra fig af med pas: sagerarne; men en enda röstade emot, — det war styrman Knut. — Siyrman, du år en förrådare, fade tims mermannen. Du måste dela passagerarnes öde. . — Gå på med det, timmerman, swarade Stefanus. Sedan fan du styra fariyget oh sätta af i fortet med din timmermanspassare. Matroserna sågo förbluffade på hwarandra oc) Stefanus skrattade. Han war den ende nawigatören ombord numera och på hand lif berodde fåledes alla de öfrigas. — Mi äro nu nio man ombord, fade han. Åna mot en, det går då till adorrarna med mig. Cfter kommen I kamrater. Nå — åren 3 fårdiga? Besätiningen swarade ej. —Nå, det will säga, att jag i nåder får behålla lifwet, fortfor Stefanus. Men hör nu ett ord så godt som twå. Qwinnan skall jag rädda, få sant jag heter Knut och för närmar rande år kapten på skutan. Min plan år den, att wi hålla troget tillsammans. Kapten Ulf och hang son, förste styrmannen, woro erfeffåls mar, fom wille sänka briggen. Härom woro wi okunniga, men qwinnan uppdagade bofstycket, — huru, wet jag ej. Derföre war hennes död beslutad af kaptenen, förstån I Nå — begripen J nu att hennes wittnesmål blir till wår fördel? Har hon kanske fett, hu ru kaptenen och hang fon gingo öfwer bord? Jag menar: nej! Både hon och hennes man woro i kajutan. Nå hwad är dä naturligare än att wi inför domstolen berätta att, då fap. tenen wille langa qwinnan öfver relingen, fom jag henne lill hjelp, derwid kaptenen slog mic