Helsingborgs-Posten – 11 november 1864, sida 3

i hufwudet med spaken. OH sedan då han och förste styrman wille med wåld twinga oss ner i kajutan, för att hemta passagerarne, till att kastas öfwer bord, men ingen af oss wille efterfomma befallningen, förenade far och fon fig att sjelfwa hemta upp dem, då wi råkade i handgemäng med dem och båda föllv öfwer bord. Det är hela saken och den fall synas domstolen klar fom dagen wid passagerarnes wittnesmål. Besättningen hade ej nägot att inwända, ty man wisste egemligen icke hwar man hade den rödhårige styrmannen, på hwilken ingen wille lita. Men imellertid förflöt äfwen deana natt i lugn. På nåsta morgondag syntes Englands kust, mot hwilfen styrmannen styrde, få att det fyns tes befåttningen misstänkt. — Din förrädare! du håller rakt mot land; du ämnar inte pasfera tandaler, förek-timmers mannen urfinnig. — Begriper du fafen bättre ån jag, få styr du, swarade styrmannen fallsinnigt. En häftig ordwerling mellan slyrmannen och besättningen började nu uppkomma. Derunder ropade timmermannen till Angelica: — Qwinna! ner med dig kajutan, hår Har du intet att beställa. . Angelica lydde; utan att swara ett ord gick hon ner för kajuttrappan. Knappt nerkommen sleg timmermannen igen luckan öfwer hennes hufwud. Det förekom henne, som om hon sänktes ner i ett grifthwalf och att luckan slogs till öfwer hennes graf. Då hon inträdde i kajutan, såg hon siu man liggande knäböjande till bön. Denna syn war