Helsingborgs-Posten – 31 oktober 1864, sida 3

Minnen från den unyss slutade Stats revisionen. Ett besok på Manilla. 7JF wåra dagar refer man palatfer ej alles nast åt surstar och magnater, utan äfven åt den lidande menffligheten yttrade en af Nikets Ständers Revisorer wid inträdet i institutet för döfstumma och blinda å Manilla, på Kgl. Djurgården mid Stockholm, då denna invätts ning för någon tid sedan förewisades nämnde herrar, od i sanning kan man föga: att denna storartade nybyggnad med fina tre wåningar, fin enlla, rena, oh wackra architektur, fina höga liusa, och rymliga lärosalar, fina lustiga wäl inredda sofrum utgör ett af de wackraste bewis på wår tids sträfwanden att mildra olyckliga lifars hårda lott. Jnstitutet på Manilla har under or lång följd af år utöfwat en wälgörande werlsambhet, men det är blott ett halft år sedan den för det betydliga antalet lärjungar af behofwet högt påfallade nya byggnaden blef färdig. Denna byggnad inrymmer 200 elever af Hwilfa, för närwarande, omkring 140 gossar och 60 flickor. uf hela antalet äro ungefär tresjerdedelar döfs stumma och en fjerdedel blinda. Den märfmärs digaste företeelsen blaud Hela denna personal är dock en yngling, fom är bade blind och döfstumn Wid fer års ålder förlorade han genom fiutkdom syn och hörjel. Huru skall man funna underwisa ett barn, som hwarken hör eller fer? Talar man till honom med thordönsstämma, få förnimmer han icke ett ljud, och de döfftume mas tysta teckenspråk fan ju ide heller warfes