ningar o. s. w. gar det lockats läraren bibringa ifriågawarande, nu tjugo år gamla yngling för: mågan att räfna och skrifwa. Det läter otroc igt men det är sanning. Den, fom meditrifwer detta, har fett Honom werkställa bägge des larne och har i sitt ego ett papper, pu hwillet den slitige lärvjungen med fina egendomliga fan tiga bolstäfwer strifwit följande ord: magnus olsson från lima socken i dalarne född år 1544 döfstum och blind. Skrifningen tillgar fåluns de, att MPiagnus Olsfon läågger eu limal of stäl, i hwars midt är em öppen ränna, på ett hwitt papper, förer en ölyertspenna in uti rännar, låter pennan gå dets efter öfwerkanten, dels efter undertanten af rånnan, dels efter tanterna af en liten inuti rännan say tbar stalstifwa. Mean fan latt föreställa fig, hwilktet cerhörot talamed, blandadt med en oinskränkt tiligifwenhet for läs rarca, det fordrats hes lårjungen, att komma få långt, ech ännu mer, hwillen menniskoläri. ihärdighet och klothet de lärare maste ega, fom skola öppna själens inre öga ech öva hos den, fom fafnar lekamlig syn och hörfel. Ocise framstär detta exempel sajom ett lasande bewis vå hwad wetenssap oh menskligl t het gemen. tunna uträtta. Ett annat stot framsteg tvär stummas underwisning är sednare tidars upr sinning, att lära döfstumma tala. Detla tillgär jalunda, att lå: aren tydligt och Åorrett uttalar först enkla, jedermera swarare ord, later bars ven noga fe huru han rörer läppar och tunga wid hwar je särskildt ljud, later dem sedan före söka att sjeljwa Halla fäppar och tunga på fame ma fått, under det de utfiöta ett ljud, och får lunda fmåningom wänjer dem att tala, utan att sjelfwa höra hwad de såga, oh utt fe på lärarens eller lärarinnans mun hwad dessa säga. Det berättas att en resande, fom länge fame talat med en midt emot honom i en jernmwågse tupge sittande, för henom obefant perfon, om. sider, när det hörjade att lida mot aftonen, fick följande swar: nu måste mi upphöra attjamne tala, ty jag fer ide längre, jag ar döfstum ok fan ide höra er, men har fett på munnen hwad ni sagt, oh nu börjar det blifwa för mörkt för mig att u: skilja ordem7 Detta må nu wara en anekdot, och sådana o sinndom broderade, men fätert är, att methode: en redan anwändts ett eller annat år på Manilla med framgång å ett ej obetydligt ontal elever. J synnerhet woro twenne fidor ganska snalla att uppfatta och beswara enklare frågor. Man tänke fig föräldrars glådje, då de afsandt ett dör siumt barn till Manitla, och nagra år derefter få det åter med förmågan att, utan tedenipråf, beswara deras frågor! För de blindas under: wisning har man böcker med upphöjda botvärwer, på hwilka de känna innehallet. Yiatnrs ligtwis är religionsunderwisningen hufmudföres målet för lärarnes bemödande och det war af en werlligt gripande effekt, då nagra af de blinda, fom blifwit ivöfwade att sjunga, med tlara röfler, i Jnstitutets wackra tyrta uppstämde: Gud! att jag dock älska tunde Dig få rent, få högt jag bör! Snart, ack! snart den dagen stunde, DÅ jag dig, blott dig tillhör; Då jag, lyjtad öfwer grujet, Ser ditt ansigte i ljuset, Och ej skiljes mer fran dig, Du, som ewigt älskar mig. Man bör dock ingalunda föreställa sig, att något fromleri eller någon sjutlig pietism här inrotat fig. Nej! langt derifran. Sanna blus da, fom sjöngo den wackra rörande piafmen, låto äswen höra Björneborgsmarchen, och bland de döfstumma sanns fler än en rödblommig pilt, ur hwars skälmska ögon lyfte giadje oh lefnadslust. Eleverna inläras i hwarjehanda handtwert och handastöjder, i synnerhet flomars keri och ssträdderi, sa att allt hwad jom behö wer fys för inrätttningen göres af dem. Äfwen de blinda göra många arbeten stickning och dylilt, få wackra att det är omöjligt fe på dem, alt de blifwit tillwertade i mörkret. J få ord sagdt: heta anordningen af denna mwälgörene hetsanstalt är i alfa affeenden utmärtt. en — — — — Ä — ÅANNONSE!L 2 da