Helsingborgs-Posten – 7 oktober 1864, sida 2

bättre ån just du, Rosa, huru ogrundad en fås dan misstanka år. Dock, det förhåller fig werks ligen fom Jack säger, att han Har otur i allt ända sedan du gaf honom forgen, och denna twist med hans morbror, hwilken han få högt älskar och högaktar, Har nu fatt kronan på hang olyfa, Du wet ju att Jack ide har några andra anspråf på fin morbrors förmögenhet ån dernes wänskap för honom; sjelf eger han ens dast en obetydlig förmögenhet, stackars gosse! han talar derföre om att lemna landet, hwarest ju helt naturligt ingenting mera håller honom qwar, och sörsöka sin lycka i en af kolonierna. Hwad mig beträffar, så anser jag också detta för detaklokaste har fan göra. — Det klokaste han fan göra . . . att resa til antipoderna ... Jack Walsingham? hennes egen Jack . .. till andra ändan af werlden, der hon aldrig mera skulle få se honom! O Harriet, Harriet! kan det wara möjligt att en qwinnas hjerta klappar i ditt bröst och att du ändå kan skrifwa något så förskräckligt? De afstywärda, otäcka kolonierna! Ungefärligen sådana woro den stackars Nos sas tankar; hon hade nu nått höjdpunkten af jemmer och elände. Han sick icke lof att resa; hon wille kasta sig på knä för generalen och bönfalla honom om att försona sig med sin systerson, hwilken längt ifrån att någonsin hafwa gifwit henne anledning til klagomål, hvårts om war alltför god för henne. Men ad, ges neralen war bortrest och hade ide sagt ett ord om når han ämnade att fomma hem igen. Fröfen Adamine, den, beskedliga menniskan, funs de destowärre ingenting uträtta. Ja, då wille bon sjelf skrifwa til Jack och bedja honom om att hon dock måtte få fe och tala med honom ätminftone ännu en gång, få wida han were