Helsingborgs-Posten – 9 september 1864, sida 4

Hwarjehanda. — Jngen hushållerskeplats, men 1000 frigare. På Skandinaviska Anensbyran i Kopenhemn fom för eu liten tid sedan en mamsell A. från Stockholm och efterfrågade om nagon tjenst funnes för henue i Danmark fom lus hallerska. Byråns chef swarade, att han för tillfället ej wisste vm någon sådan plats war ledig, — men, tillade han, — Åom mamsell will anonsera i tidningarne, få fan neg hända — — Ancusera! — utropvode mamsell A. med fasa. — Nej, Gud beware mig lor sådane utgifter! man wet ju ej om det lyckas. Anonsera efter londition, det är det: samma fom spela på lotteri. J detsamma får hon fe på ett af skrifborden en bundt lottsedlar. a Dwad är det der för sedlar? — frågade Hon uyssket. — Det år lottsetlar, — upplyste den tillfrågade. — Äro de till solu? — Ja. — Mamsell, fom ej wågar riskera 4 riksdaler på an: nons, will wal ej måga 18 rifsdaler på loteriet? — 3 tenna stund förefommer det mig fom jag borde spela. — utlåt fig mamsellen förlagen. — Men annonsera, fe Det will jag ej på några wilkor, — fortsatte hou tär: säfert. — Sem mamsell behagar. — Kostar en lottsedel 18 rdr? — Ja, se här är spelplauen. Längsamt upp teg mamsell A. ur en portmonnä 18 rdr. — Här är de 18 ifsdalerna: — Nu bryr jag mig ej om att efterhöra fonditton i Danmark. Jag reser genast till Göteborg eller Stockholm. Hon erhöll en lottsedel till danska klasslotteriets snart skeende dragning — och reste . Någro dagar derefte, wid dragningen den 28 Juli, föll på hennes lettsedel eu winst af 1000 Frigare. Hen reste saledes till Danmart att söka kondition, men fick — 1000 riksdaler. Så går det hårt werlden: wi få ej alltid hwad wi bedja om, men ftuudom helt aunat och bättre,