med hwarje folks nationalanda, med def ins stinkter och dess behof. Att lefwa fram fin tid, dag för dag, på måfå, utan någon bestämd ledning, att blott söta winna tid för att uppstjuta de storu frågornas lösning, att i oändlighet förlänga den bemäps nade fred, som är marre ån krig — detta ut gör icke något bewis på ffitlighet och ilothet, utan bewisar fastmer feghet och osicklighet. Men då nu likwäl den enes tröghet wäcker den andres energi, så ha wi nu fatt bewittna en af de märkligaste manöwrer af en beryktad taft: spelare. Han Har företagit fig att Oloroforme ra Tyskland, att beröfwa detsamma den ena efter den andra af def friheter. Likt en flidlig spelare har han smickrat den tyska nationois instinkten, och manöwrerat så wäl att den tysta Michel sålt bort fin frihet för ett stycke land och dermed konsoliderat winsten för demokrar tiens störste motståndare. Nu då det gäller sliftandet af bytet och att bringa Tyskland till en reaktion i sina liverala tendenser, väder konungen af Preussen kejjaren af Ssterrike handen, och wisar honom möjlig heten att reglera fragan om Tysklands enhet i andan af en dnbbelsupremati, sedan frågan om hertigdömena blifvit i preussisk anda reglerad. Österrike gör god min elatt spel, emedan det will försäfra jig om Preussens bistand för hans delsen af ett frig med Italien och Frantrite. De båda monarterna smickra fig med, att YÅyssland skall i utbyte emot de utmärkta gensdarms tjenster de ådagalaggt, lemna dem sin medwers fan, och) stuggan af en trippelallians stiger fås lunda allt högre upp på Europas omtöcknade horisont. Allt dristigare wordna genom bristen på harmoni mellan Frankrike oh England, ge nom det allmänna dyrkandet af den gyllene faljs wen och den af lord Palmerston beprifade lyd: saligheten af en fred för hwilket pris fom helt, römma nu de öfferrvitiff-preusjifta storskrytarne om att få i sällstkap med mostowiterna ordna de swäfwande fragorna efter deras egen smak. Framför allt wilja de göra en ända på alla nationella oc) demokratista lysftnader, de fontiitutionella utopierna och folkjuweränitetens prins cip. Ryssland, befriadt från de hinder, som Polen beredde detsamma, skall nu funna ostördt egna sig åt denna wackra mission. Sedan frå gan om hertigdömena blifwit löst, skall man sysselsatta fig med den s. k. tysta enhetsfrågan, med Italien och om möjligt med Orienten. Med ett ord, man will låta westerlandet slumra för att i alla de stora frågorna såtta fig i FSrants rikes och Englands ställe. Ogonblidet är gynns samt; intet tecken till ett uppwaknande förfnörjes; de tyska staterna af andra rangen satna mod och energi för att frigöra sig ifrån det öfterrvififtt-preusfiffa förmyndareskapet, och om de ena dagen waga, litfom Sachsen, en hands ling af nationel oppofition, få ster det blott för att t morgon återkalla densamma. Under tis den existerar Tyska Förbundets makt endast till namnet, och Tystland år gifwet till pris at en Bismarck och en Rechbergs nådiga godtycke. Denna sakernas ställning är den narlurliga följden af litgiltigheten från Frankrikes ech Englands sida, samt of Rysslands inflytande, som ej längre hålles inom skrankorna genom Polen. Stall wäl Tystland en gång begripa detta, Tyskland, fom warit nog blindt att ide i Polens tufwande fe den fara fom def egen frihet löper genom Ryssland, — blindt nog att att ide förmå genomstada hr von Bismarcks