wi aldrig gifwit något råd i denna syftning. Öwilten än den tydning må wara, fom man fan gifwa åt de förbindelser hwilka danmark i: llädde fig 1852, finnes likwäl en punkt, med afseende hwarå de äro alltför tydligt och klart uttryckta för att gifwa anledning till twist, och detta är juft den punkt, fom rörer förbindelsen att ide intorporera Slesvig. Med affeende härå äro de af Danmarfgifna förfäkvingar fult bestämda, — åtminstone hafwa wi alltid få ans lett och häraf följer naturligtwis att wi alldrig tunnat gifwa danmark det råd att afskudda fig dem. Wi förstu fullkomligt att Helstaten blifmit en omöjlighet, och mi hafwa alltid tänkt och sagt att det är Tysklands och de Holsteinska Ständernas skuld om de försök fom i denna riltning warit gjorda, ide kunnat winna bes ständ; men samma stäl förefinnas icke att för: klara åtgärder, hwilka, uti en af Danska NRege ringen sjelf påpekad utweckling, skulle blifwa liklydiga med en inkorporation. Jag har ide bordt undanhålla Tit. dessa anmär tningar, hwaraf jag doc ide åt Eder nppe drager att är Danska Regeringen göra ett meddelande, under det Tit. ide bör för denna res gering fördölja det intryck denna åtgärd härftäs des frambragt. Häraf bewisas ytterligare jwårigheten att faställa en solidaritet i grundsatser och interessen med en Makt som från ena stun den till den andra, kan förrycka ställaingen och salunda frumbringa en helt annan, än den som med wår tännedom oc wårt bifall mar bestående. Jag fan bedraga mig, men jag bör föga at jag förutser det anmarkningar i samma fyrts ning, och kanste ännn allhwvarjammare, komma Danmark framställar; ej allenast från de Meat: ter hos hwilka man fan antaga en på förhand lattad förejats att ogilla allt hwad dess regering företager, men äfwen från de makter fom hysa för detta land ett werkligt intresse, och hwilka lifa med oss icke stulle begära någonting heldre än att tuna wara Danmark till nytta.