Helsingborgs-Posten – 29 augusti 1864, sida 3

tionalregeringens plänipotentiaire, samt alla förut meddelade uppdrag od) utfärdade fullmakter återkallas. Till plenipetentiaire bar blifwit ut: nämnd meddorgaren Johan ÅKneyna, och denne har i sin ordning utnämnt hr Alexander Guts try till nationalregeringens i flommissarie i Srvanfs rite oc England samt hr Jo seph Demontos wicz till tommissarie i Swerige, Norige och Danmark. — Med anledning af de nyss skedda ut: nämniungarne till ordförande för årets landss ting yttrar Westmanlands väns Tidning: Det will af det stedda synas, fom ffulte bland de 24 länen endaft 10 ega så avalificerade ins wånare, att en landstingsordförande tunde bland dem utses. Ty att regeringen utom i högsta nödfall stulle utse landshöfdingarne till ordfö rande är knappt tänkbart, då få wål den till: förordnade fomiten i sitt förslag till landstings ordning fom vifets ständer i sin skrifwelse till K Met yttrat, att ordföranden fall bland landes tingers medlemmar utses af K. M:t, och nu gällande förordning 8 förklarar lanbshöfdingen, med hänsigt till fin embetsmannabefattning, ide funna till landstingsman wåljag. Såsom skal till sitt förslag anföra komiterade, att lands tingsinstitutionen icke wore någon blott radgifwande församling, hwilten länets höfding egde att sammankalla, för att med densamma ingå i rådplägningar om medlen att befordra länets ekonomiska wäl, utan twärtom en inom lagliga gränser beslutande församling hwars beslut skulle, derest icke ett högre statsintresse eller allmän lag deremot lade hinder i wågen, ega bindande kraft; och skulle landshöfdingen dessutom förs såttas i en falsk ställning, om han, fom enligt 59 8 egte att gjjwa sanktion åt landstingets beslut, stulle, efter att i egenskap af landstingets ordförande hafwa funnit fina der förswarade åsigter om länets angelägenheter underkända af tingets pluralitet, med withållande af samma jina åfigter unse fig föranlåten att wägra stadfästelse på pluralitetens beslut, äfwen om goda stäl för en fådan wågran tunde anföras. Komiterade ansågo dessutom det wara ftridande mot andan i mår lagstiftning, att låta samma ärende i må instanser af samma person handläggas och pröfwas. Dessa skäl måste för rekomma en hwar som opartistt bedömer saken tillräckligt talande för förflaget att till ordförande i landstinget borde utses någon annan perjon än landshöfdingen. Men regeringen har af för wanligt förstånd obegripliga motiver ansett jig böra lemna allt detta utan afseende, och derigenom gifwit grundade anledningar till fars hägor, som ligga helt nära, att nemligen mes ningen skulle wara att småningom sråntaga landstingsiustitutionen all beslutande rätt och förwandla densamma till en blott rådgifwande församling. Ty huru annars förklara, att en landshöfding Liljecrantz, fom genom allt sitt bes teende wid förra landstinget tillkännagaf fig was ra mindre duglig för en ordförandeplats inom ett landsting, ånyo blifwit utsedd till denna plats, oaktadt wäl i Stockholms län ide lärer wara brist på lämpligare personer. En hwar wet allt för wäl, hwilken tryckning en kraftig ordförande kan, om han så will, öfwa på den beslutande församlin gen, synnerligast om denna, sasom nu är fallet, ide hunnit till den utwedling och sjelfständighet, fom erfordras för mogz na och wäl genämtänkta beflut och det är fännes dom härom och med anledning af ofwan ans