Helsingborgs-Posten – 22 augusti 1864, sida 2

genast tala med honom. En stund derefter fom doktorn ned, skakande hufwude. Den ftadarn, fade han, sattande fig breds wid mig. Han fan ej lefwa långe. Han år mycket medtagen och nu på morgonen färdeles swag och elåndig. Det war mig mycket obehagligt, om ett dödsfall skulle ega rum i hotellet, men det funde ej hjelpas mer. En wecka förflöt oh Lutton tyocktes med hwar dag blifwa swagare. Han kom ej mer ut sängen och doktorn kom hwarje dag och äfwen ytterligare på afitnarne. Klara war den mest uppoffrande sköterska, och jag mårfs te att hon ibland stannat hela natten uppe hos fin far. En morgon erhöll jag ett bref från New: verk från en advokat, fom fem dagar förut med hustru och dotter bott i mitt hotell, i twils ket Han meddelade mig, att hang fru HÅgONns städes på resan förlorat juveler till wärde af omkting 3000 dollars. Hon wisste med fåfers het att hon ännu warit i besutning af dem, då hon bodde i mitt hus, och hennes enda up pehåll deremellan och staden hade warit hos hennes far. Advokaten bad mig anstålla nogs granna undersökningar, om jag ej kunde göra någon upptäckt i den rigtningen. Samma afton fom Klara Lutton till mig och fade att hennes far önskade få tala med mig. Jag gif genast til honom och faun den sjuke i si tande ställning i fin fång med en hop fuddar och dynor bakom fig. Han såg mer ut fom en död än en lefwande. Han bad mig sätta mig och gjorde sedan några anmärföins gar öfwer fitt helsotillständ. Han fade, art han trodde att det nog ffulle gå bra; han wifs te wål, att han wore mydet vag, swagare än när han fom; han kunde ej en gång stå, ännu