Helsingborgs-Posten – 5 augusti 1864, sida 3

liten knubbig 18-äring, en högbarmad lögn med sin rosenkind, som bragte wår yuglings första paradisiska dygd på fal. Sedan nu karleten vöriat fira underliga vol ter i deras hjertan od) hafwuden, och de arunds bat studerat bäde den teoretista och prattista Ne dan af dep myj: erier, sä intraffade Halärvlte ga följderna att han olef magrare oh hon fyllis Qare. Dy kärlekens ljafliga frukt blef en dugtig pilt, hwars langors HY: ta gåjwo sig tilltanna pu långt afflaad. För denna enkla och naturliga handelje olef den önthjertade alsla innan jagad utur tjensten. Oh der stod hon stackars tös, på den falla gatitenen, utan sktydo, utan föda och tak öfwer huswudet, med den spada medborgarcplantan harot tryckt till sitt betlamda hjerta. J denna nöd skref hor till fadren, att han måtte åtaga sig barnet, hon kunde omöjligen försörja detjamma och sig sjelj, utan war hon twungen att sa jort sig göra lat a nyo söka sig kult Han swarade wal att han jom jattig larling ingenting tunde bidraga, men infann sig litwal hos henne en afton der hon inhyrt ug för Weda hos en famu. Esler hwarjehenda med och mot lät han slutligen öfwertala sig att medtaga barnet, hwiltet wal omdonadt ins stufwades i eu liten korg, Owarönver utdredts en latt duk, få att ingen kunde ana att ettlefwande wajen rörde sig oh hade fin warelse in nom denna lilla puatt or wertossystemet. Wid hemkomjten mötte han maftaren i dörs ren, fom med varjt stamma och giriga olickar antopade bonom: Pwad har du i korgen, din beft 2 ), käre mäftare för lat mig denna gången det ar bara lite Iuft. AGA, din kanalje, susk säger du, — då är det mitt såger jag. Tag hit, tag hit! Jag bar ju sagt er, edra lymlar, att allt uf tillhor mig. Med lätsad bedröfwelse lemnade lärlingen juitet ijran fia, och gudden git med triuvns ferande min till för gumma och fade: Se här, mor, har jag god fangst. Den jatans Johan Petter wille smuggla det undan; men jag har inte fått ögon för inte jag, — mor. 730, du är nog fäfer du, Anders Petter, swarade gumman bifallande. Emellertio hade kongen med dess bestämda innehall stallts på eu loffa. Det dröjde likwäl id: länge innan ett awal llrande ljud iät höra fig derifran. De båda hamle öga dit, fom de warit flungade od) funno till sin Yrterliga hapnao pujtet den spåda werldsborgaren. !Hwad i Herrans namn, Anders Petter will detta sägga? Du är dum, Anders Petter, jasligt dum, det har jag alltid sagt. On har ju nu warit utsatt för ett ordentlig ot spettatel. — Milde himmel, att jag just tulle fa en sådan man ! Tyft! Maja Lisa! gjordt är giordt. Jag har ajort beflag på fusket, oh fustet är mitt. Wi ba inga egna barn, Maja visa; det kunde fans handa wara voligt att en jädan der liten att pugla om, eller hur ? Ja, du fan ha rätt,? swarade gumman, fom genast kände fig bl idtad wid denuu tante. Och wåändande fig till den lille, sade hon med rörd stamma. Dwem skulle wäl annars taga mård om dig ditt lilla kräl. — — — — MS Mora uno 3 AA —