Suftet. Sann händelse från Lidföping. För någon tid sedan lefde od) arbetade i Lids köping en Snickaremastare Guftaf —t, fom ide medgaj fina lärlingar den wanliga ruttigheten att förmeoelst mindre s. tf iuskardeten tillgos dogöra sig en liten intomjt för egen rakning. Hade något sadant emellertid olifwit förrars digadt och förjålot, tilljou betalningen harför mastaren sjelf. Han watade med Argusögon öfwer att ingenting skulle funna undanjnilluas. Bland hans lärlingar befann fig en ung rast oc) wacker guste, som redan hunnit de av då man börjar första hwad war Herre menade då han fallde detta Yttrande: Det är ide godt att mannen är allena, jag will göra honom ena hjep. — Som werutstaden lag utat gatan oc) fönfterna woro temligen tlara, sa läg intet hinder i wägen för wår Yngling att äfven under arbe: tet tasta en blick utat. gatan, för att bespeja de förbigåeude Llandjeng vdöttrar. Bland desja war afwen en ung rosig janta, i :jenn hos en handlande midt emot, och emot henne strackte sig slutligen hans hjertas hag. Detta älskande wäsende, fom i lifsens bot blifwit infördt under namnet Christine, war en