Helsingborgs-Posten – 29 juli 1864, sida 2

wäcka twå mästerstycken, ett af swensken WBickenberg och ett af norrmannen Baade, stort ins tresse; och man har swårt för att afgöra, fmwils fet af dem winner prifet. Eftersom wi ej hafwa lång tid på oss att här uppehåtla of, gå wi fom hastigast genom rvöda falongen, der konungen har fina mottagnins gar, gröna falongen, öftra bönrummet, oc träda till höger in i ftora gallerviet, det blifwande nordista taflegalleriet, som lofwar att när det en gång warder färdigt blifwa en juvel i kung Carls krona. Under den talentsulle fonftz närens Wagners hand fer man allaredan tafs målningarne antaga en fristhet och framstå så föryngrade, fom om de för sörsta gången frams trädde i dagens ljus. Efter utländstt maner komma wäggarne att jörses med rörliga stärmar, så att taflorna kunna föras fram för att få fin rätta belysning. Fortsätta mi wandringen ges nom de stora gemafen, få följa mwejtra förrums menr — bestämdt till porslinsrum eller till att innehålla, förutan konungens porslinsmöbler, sofja och stolar, åtstilliaa andra dyrdarheter af samma materia — od) Victoriasalen med mörts röda sammetstapeter och gulddamast; Pelarfas len, få kallad of 12 fristående, jonista pelare eller kolonner och detorerad i hwit: och guld. Wi äro nu lomna till mwejira hörnrummer och komma derefter in i en matsal, mest beräknad sör hwardagslag och tapetserad med gamla gobelins. Ytterst på denna sida och litsom mats salen wettande utåt yttre borggärden är ständdrabantsalen, från hwilken man kommer ut i westra trappuppgången, fom nu under Hr Bag: ners ledning och) prof. Scholanders öfweruppsigt antager ett nytt utseende. Färgerna äro lifa lyckligt walda fom wäl kombincrade; och den iden, att måla de talrita pelarne nedtill ljusa och mör: fare uppåt, frambringar mycken effett. De här befintliga porträtter en medaillon af swensta konungar målas i guld af konstnären Bladitas dins. Men wi återwända till östra bönvummet och derifrån till wenster genom enfedrottning Desiderias f. d. torlettrum till hennes fängs kammare, der hon utandades sin sista suck. Detta rum är för närwarande af intresse för hela Skandinavien; ty der afgöras de stora rifsfrås gorna; der afhandlas den yttre 0 inre politiken; med ett ord: der håller H. M. konung Carl XV fin konselj. Utom de gemta gobelins Stapes terna, blekta af tidens tand, finna wi ingenting imponerande; men tanken på att härifrån utgå de bud, fom styra statsskeppet genom tidens brönningar, gör, att man med wördnad fer på det länga jakarandabordet i midten, omgifwet af simpla stolar, jag tror af simpel furu, öfwvers dragna med rödt föimn samt med ide öfwerdrifwet höga ryggstöd (få fe de fordem få mycket omtalta taburetterna ut), samt med en wanlig länstol wid den öfwersta bordändan. På ett annat bord i hörnet finner man en boksamling af swenska och norska lagar. Utanför fonfeljrummet ligga twå kabinetter, der jag likwäl icke tror att någon politik afhandlas, och derefter kommer konungens skrifrum. Detta rum, der H. M. konungen hwarje Onsdag, på grund af mottagningar denna dag, spisar frukost med H. M. drottningen, är bäde wackert od) kostsamt. Hr Mineur, en werklig konstnär i sitt fack, har här utfört ett tonststycke i form af ett par gula sidengardiner med blommor, hwilka äro så wäl tryckta eller målade, att jag hört målare undra buru han burit fig åt, oc i så fullständig harmoni med rummets äkta ostindiska fioentapes B— —— —— .—XÅ2Z 2 ———— — —