Helsingborgs-Posten – 29 juli 1864, sida 2

och benge twå begäfwo sig till det gamla hus set, hwars tradgård nåsta morgon skulle blifwa deras stritsfall. Micgael Gritti hade aldrig förut fatt fin fot inom kawa:jerens blogsamma boning: Anda sedan den afton, då han hade öfwerraffar honom under det han metade, Fåns de han en djup fmärta då han tånkfie på de dagliga försakeljer, för hwilka den hederlige fas waljeten köpte den åran att wid hans sda wi sa sig i itora werlden; men han Hade alltid af. tat sig för att widröra detta ämne, emedan han inså att en fådan man fom forvaljeren gerna talte allt utan an wara föremål för nägons medlidande. Han hade derfore låtit honom lefwa på fit gamla wis, och Bespasiano fade wisferligen ingenting, men han fånde at denna hang ådle waåns granlagenhet hade öfar den tillgifs wenher oc ianerliga wänskap, fom ban hyste for honom i sitt hjerta. Vespasiano fattade Michaets hand för att i mötfret införa honom i fit bästa cum; han bad honom att ide röra fy ur ftållet förr än han fom tillbaka och sprang ut för att tända en facila wid en lyckta fom brann på kajen framför en modonnabild. Wod det fladdrande ljufet från denna fackla, kunde Gritti fe rum mes tarsliga usseende. På de föra wågqarue, bwilfa remnat hår och der af fukt, jagos inga andra prydnader än ert halft dussin handgewår, moriska sablar, skorska claymoret och länga spanffa wärjor. J em wrå lågo några metlspön. En mana af säf låg I det ena hörnet och en ränsel af kalfskin son låg wid mattans öfwers sta ånda liksom en hufwudkudde, iyckies u:wisa att dera utgjorde tawaljetens bådd. Midael Gritti uppackte dessutom ett bord och iwenne trädpallat midt i rummet, men för öfrigt fans ins tet annat i denna sängkammare.